Dagdrivarklubben

Pension vid 75 år -Ättestupan 2.0

2012-02-08T21:52:00.007+01:00

Dagens vanligaste samtalsämne vid lunchrummen är tveklöst Reinfeldts idiotiska förslag om höjd pensionsålder. Funderar ibland på om om det kommer finnas något pensionssystem att tala om den dagen det är dags för mig att stämpla ut, vill man vara cynisk så är detta ett första steg till avskaffandet av pensionssystemet. Ger mig fan på att det i någon tankesmedja utarbetas planer på att ge det svenska barnarbetet en renässans. Vilket nyliberalt drömsamhälle där alla från 7.5 till 75 jobbar, jobbar och jobbar och sedan dör!

Flink och hans tafs

2012-02-06T21:24:00.003+01:00

Vilken rytmkonstnär han är DJ Flink, eller vad du trodde ni inlägget skulle handla om ;-)
Förövrigt var lördagens program en ganska slätstruken föreställning.

..Finns det svensk kaffe för skattesmitare i Monaco?!

2012-02-05T12:12:00.009+01:00

Reklam från det gamla DDR-Sverige 11Legendaren Ingemar Stenmark har varken under sin aktiva år eller som vältränad dokusåpa-kändis på 2010talet gjort sig känd som en ordkonstnär, därav vågar jag hävda att citatet kan vara en ren skrivbordsprodukt från en marknadsavdelning i kafferosteriet i Gävle. Bilden känns även den arrangerad. Visst kan skattesmitaren Stenmark ha mer kontinentala frukostvanor med croissanter mm, men varför skulle han i Monaco läsa en Nordtysk dagstidning som Hamburger Nachrichten?! Kanske är syftet att visa hur kontinentalt bevandrad DDR-Sveriges störste hjälte var 1982 (Bild hämtat från Vi båtägare nr.6-82), men slutpoängen är ändå patriotiskt att inget slår svensk kaffe. Stenmark må ha en poäng att Gevalia smakar Sverige, men han är ingen charterturist på Las Palmas eller Kirschberg med snabbkaffe i resväskan för att slippa hotellkaffets "underbara" arom. Stenis var då permanententboende Monegask med en och annan "sparkkrona" på kontot, varför inte beställa en lastpall med riktigt bryggkaffe eller kanske mer troligt kokkaffe (som den norrlänning han är) från Gevalia. Som alla kaffekonnässörer vet är snabbkaffe endast ett substitut man tar till i yttersta nödfall när plånboken ekar tom, inget man avnjuter som frukostkaffe.

Siba-Fabians felatiala felsägning

2012-02-02T21:51:00.002+01:00

En gång i tiden var ICAs grepp med en egen reklam-sitcom innovativt och kul, idag är de mer tröttsamma även om de glimtar till ibland. Att sedan alla andra företag mer varierande framgång försökt kopiera konceptet gör inte saken bättre, t ex ÖoB väldigt forcerade reklamsitcom. Ett mer udda koncept är reklamen med Siba-VDn Fabian Bengtsson. Vad tanken är med att se Fabians konversationer med en pyssling på kontoret är svårt att tyda, gissningsvis vill de bygga upp honom som en slags hemelektronikens svar på "ICA-Stig ", men det funkar inte, åtminstone inte för mig. Fabian ska i för sig ha credd för att han bjuder på sig själv, men när det gäller humor bör han kanske plocka in en professionell sidekick. Hur man ska tolka den då aktuella filmen; är poängen den svenskt uttalade engelskan eller är det kanske rentav repliken 00:05?

"We have to go down on me"

-----------------------------------------------------------
Ett ratat utkast till inlägg som kom väl till pass när man inte orkar skriva, men Fabian är fortfarande irriterande.

Ett vinnande konceptförslag Löfven-poster 2014?

2012-02-01T20:50:00.005+01:00

Det råder många bud om vem Lövfen liknar (tyvärr ingen Star Wars-karaktär..), allt från maffiabossar till Christer Sjögrens halvbror. Ett av de mer populära förslagen är hans likhet med Al Bundy i Våra värsta år /Married with children. Personligen tycker jag han verkar rätt okarismatisk och tråkig, Juholt må ha varit en ostyrig clown men till skillnad från Reinfeldt hade han inte de egenskaperna. Om nu Löfven mot all förmodan vill sticka ut i valet2014 så bör han satsa stenhårt på sin lookalikes politiska budskap. Mats Knutsson och KGB Bergström skulle sitta som fågelholkar när de i studion ska analysera varför Löfven inriktar sitt budskap till bittra manliga skoförsäljare...

Bokslut januari

2012-01-31T22:58:00.006+01:00

Märkligt vad snabbt januari har gått, tyvärr inte så mycket bloggande pga teknisk problem, men visst har det funnits saker att reflektera och skoja över. Nu har jag eller rättare sagt "Televerket" och nätverkstekniker (tyvärr inte i den orangea overallen alá DDR-Sverige) åtgärdad problemet. Tyvärr finns andra hinder för bloggandet, det är märkligt vilka problem det där..med arbete kan ställa till för Dagdrivarklubben. Det var betydligt lättare att få till snitsiga mastodontinlägg när man var arbetslös, numera prioriteras halvsovande i TV-soffan när man är klar med vardagsbestyren.

Sen finns det ständiga hotet av framtida arbetslöshet att tänka på eller förskjuta. Den här månaden har jag gjort det senare, men i veckan gjorde den sig starkt påmind i Tv-soffan. Jag somnade in till Rapport som visade massarbetslöshet i Spanien, vaknade tillfälligt till vid Aktuellt 21. Uppfattade vagt ett reportage om hur arbetslösa i UK överlevde tack vare matpaket från välgörenhetsorganisationer. När jag till slut drog mig ur slummern hamnade jag i TV4´s 22 Nyheter, vad möts man där om inte ett reportage om den utbredda ungdomsarbetslösheten och apatin i Frankrike! Av någon anledning fick jag efter den slummern i Tv-soffan enorm motivation att söka jobb igen. Vi befinner oss som bekant i världsdepressionen 2.0, inte minst Europa. Det är strid på kniven för varje platsannons, så det känns kanske lite slöseri med tid att skriva djuplodande analyser om Johannes Brost-filmer istället för jobbansökningar. Det är roligt att skriva, men det betalar inte några räkningar. Sammantaget blev därför januari en skral bloggmånad, och februari verkar inte bättre. Däremot har jag hittat en del intressanta "artefakter" från DDR-Sverige som är alldeles för intressanta för att låta bli att blogga om. Detta är ingen paus eller nedläggning, däremot en förklaring till tillfällig bristande aktivitet.

Stay tuned..

Sossekrisen enligt Lucas-evangeliet...II

2012-01-26T23:40:00.001+01:00

Sossekrisen enligt Lucas-evangeliet...

2012-01-23T00:05:00.001+01:00

Ett sista Juholt-inlägg

2012-01-22T12:39:00.009+01:00

På ett sätt tycker jag det är trist att Juholt slutar, trodde faktiskt att han med sin naturliga foklighet hade potential att ge Sveriges tråkigaste statsminister (sedan Ingvar Carlsson) en rejäl match i debatterna. Nu fick han pga klavertramp och hybris knappt någon chans till det.

Jag ska inte leka KG Bergström och analysera sossarnas kris, men något är ruttet på Sveavägen 68 för att travestera Shakespeare. En bufflig pampstatsminister fick kicken av folket, en super-PK kvinnlig partiledare fick inte väljarna tillbaka, en clownaktig ex-murvel som jämför sig med Åsa-Nisse, Loket och SuperMario leder partiet i fördärvet.

(Ännu en fantastisk felplacerad bild & texplacering alá Aftobladet.
Måhända en ofrivillig profetia om kommande SIFO-siffror..)

Proffstyckarna säger att de står mellan trygga & tråkiga Östros eller Österberg (Nuder redan tackat nej), jag tror tvärtom att de väljer en relativt ung person. Såväl C, MP, SD har idag väldigt unga partiledare, utesluter inte alls att FP och KD i en desperat åtgärd byter ut Björklund och Hägglund mot några unga fräscha ansikten 2014. Just nu damsuger Carin Jämtin & co partirullorna efter en relativt ung snygg politiker som kan charma väljarkåren och framförallt media. Måhända överdriver jag ytlighetens betydelse i politiken, men nog hoppas de hitta en svensk motsvarighet till danska statsministern Helle Thorning-Schmidt -även kallad Gucci-Helle. Och slutligen en sista Juholtare, inget klavertramp men en kul bild. Det är nästan så man tror att Finansdepartemetet beställt löshästsvans åt samtliga Alliansens riksdagsledamöter. Kanske för att delas ut som ordnar och förtjänsttecken till Anders Borgs ära.

Facit -Därför skriker dockorna!

2012-01-21T12:51:00.002+01:00

Så vad är svaret på min bildgåta i föregående inlägg: varför skriker dockorna? Fick några förslag som inte var helt fel ute, men det rätta svaret var något helt annat. Var det ett flygplan eller monster från planeten Cosmos? Nä, det är bara Helge Fossmo på bevakad persmisson 2011! Tycker den här bilden är lysande, slår det mesta man kan snickra ihop i photoshop. En sexgalen sektledare och mordkonspiratör fångas vid det här till synes oskyldiga skyltfönstret i en leksaksaffär.

Gissningstävling -Varför skriker dockorna?

2012-01-18T22:53:00.004+01:00

Försöker blogga när tekniken så tillåter, men mitt bredband fortsätter att bråka för det mesta. Den här bilden har legat i mappen "användbara bilder" ett bra tag nu, kan vara läge för den nu. Bilden är med mening kraftigt beskuren, jag lovar att den fullständiga bilden kommer att överaska. Så vad är det som får det här gänget av fridfulla handdockor att skrika av fasa, en noterbar kuriositet i sammanhanget är att det enbart är de kvinnliga dockorna som reagerar. Gubbe i keps-docka verkar mer ha somnat ifrån allt.

Varför skriker dockorna?
(a) Socialdemokraternas senaste opinionssiffror
(b) Av total förvåning att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset
(c) Chucky den onda dockan spatserar förbi
(d) Inget av ovanstående men nära på

Facit kommer vid nästa inloggning

Ivanhoe valde rätt, Rebecka valde fel!

2012-01-12T22:25:00.000+01:00

Får väl börja dra igång bloggfabriken...

Dagarna efter nyårhelgen brukar den ständiga TV-krönikan innehålla åtminstone någon rad om den söndervisade Ivanhoe (1980), inget undantag 2012. Det ständigt återkommande mantrat i media är likvärdigt oavsett om det är en lokal kulturrecensent eller någon av kvällstidningsdrakarna.

"Ivanhoe valde som vanligt fel tjej"

Varför måste man absolut tycka så i bananmonarkin Sverige?! Jag har en totalt annan åsikt i frågan, och med risk för att bli skickad till omskolningsläger i Lapplands inland kommer den här..

Mesiga Tråk-Ivanhoe valde inte fel, han passar perfekt ihop med likaledes tråkiga bimbon Lady Rowena. Varför detta eviga klagande på Ivanhoes val, det enda han är intresserad av är ära och strid och ett framtida giftemål med en adlig blondin. Den mindre tråkiga Rebecka har däremot chansen att välja en annan riddare, som är intresserad av henne och beredd att kasta bort sin höga ställning i Tempelherreorden för en läkekunnig judinnas skull*. Sam Neils tolkning av Brian Guilbert är ingen svärmorddröm, men heller inte genomond. Tills skillnad från scenerna med trötte Ivanhoe så brinner det till i diskussionerna dem emellan, enda gången det blir fart på "mes-Ivan" är när det tjuras i gluggen att han inte får delta i anfallet. Nej den enda som valde fel är Rebecka, hjälten är själva verket Brian Guilbert som medvetet lägger sig i striden för att hon ska räddas från lågorna. Syftar alltså på scenen där Robin Hood och Broder Tuck från skogsbrynet utbrister "Why?!"
*Om någon läsare mot all rimlig förmoda inte är bekant med Ivanhoe, så är hennes religion inte en fördel i det medeltida England, vilket skildras i Sire Walter Scotts roman från 1819

Taskigt bredband 2012

2012-01-12T21:25:00.004+01:00

"Rykten om bloggens död är starkt överdrivet" för att travestera Mark Twain.

Däremot har formen på mitt bredband varit start varierande, allt mellan tre minuter och två timmars effektiv tid har det varit under den senaste veckan. Oftast har ADSL-lampan lyst med sin frånvaro, därför har jag gjort annat än surfning & blogga. Enligt en telefonist på "Televerket" skulle min lokala station uppdateras någon gång nästa vecka, så tills vidare blir det ingen nystart för bloggen.

Hade egentligen planerat en analys av filmen "Tomteverkstan", en hyllning till den fantastiska Julkalender "Tjuvarnas Jul" samt en uppgörelse med bakfyllefilmen nummer 1 - "Ivanhoe". Eftersom halva januari har gått så hoppar jag över de mer Julrelaterade delarna i denna halvbenta Bloggdekalog. Ivanhoe kommer under kvällen om mitt bredband håller...

Stay tuned!

Uffes Nyårsgig i Legoland!

2011-12-31T13:16:00.003+01:00

Enligt obekräftade rykten gjorde Uffe Lundell en spelning i Legoland City, konserten avslutades som sig bör med nyårslåten Sanna. Förhoppningsvis framfördes den under mer nyktrare former än tidigare framföranden...

GOTT NYTT ÅR!

Chris Rea -Inkonsekvensens (Jul)låtsskrivare

2011-12-25T11:30:00.005+01:00

Det finns en del artister med avsomnade karriärer som ändå lever rätt gott tack vare royalties från sönderspelade Jullåtar. Här i Sverige är duon Adolphsson & Falk det yttersta exemplet tack vare "Mer Jul". En artist i samma kategori och som ofta delar skivutrymme med ovannämnda grupp är Chris Rea. Hans Jullåt med biltema är alldeles för perfekt inställsam för västvärldens samtliga P4& Mix Megapol-derivat ska undvika att spela "Driving home for Christmas" (1988).

Inte min favorit bland Jullåtar (Inget slår Bing Crosby punkt slut!!!) men visst funkar den utmärkt som bilmusik i Juletid, textens tema handlar också om alla bilförare som just då har en gemensam nämnare att de ska färdas hem till familjemys och annat Lasse Berghagenskt. Dock kan jag inte låta blir att tänka på Chris Reas andra hitlåt när hans Jullåt börjar varvas i radioskvalet i december. Redan året efter den inställsamma bilkörarlåten kommer Rea med ett helt album som delar titel med semi-hitlåten "The road to hell". Vad hände så att säga på vägen för Chris Rea, varför blev den mysiga bilfärden en väg mot helvetet?

Last Christmas - Glenn Killing Edition

2011-12-24T09:56:00.007+01:00

Det blev visst ett inlägg på självaste Julafton. Den här låten hade mycket väl kunnat platsa på listan. Inte världen bästa cover men härligt att se alla de numera tunnhåriga och gråhåriga gubbarna i sin unga ironiska julskepnad från 90talet. Så en en gång...

GOD JUL!

Fem förfärliga Jullåtar 5:5

2011-12-23T22:48:00.006+01:00

Den femte och sista låtens förfärlighet kan kanske diskuteras, men tveklöst en sötsliskig och väldigt udda Jullåt. Att det sedan är pudelrockaren Jon Bon Jovis skivdebut gör inte saken sämre. Den kommer från LP-skivan Star Wars the Christmas Album (1980) där R2-D2 och den riktige C3-PO (Anthony Daniels) sjunger mer eller mindre kända varianter av Jullåtar. Även om jag är ett Star Wars-fan var denna skivas existens okänd för mig fram till i år, är ett exempel på de något mindre dåliga (finns ännu värre) sidoprojekt George Lucas gav tillåtelse till under Star Wars tidiga år. En charmig kalkonskiva med fantasifulla titlar som:
"What can you get a Wookie for Christmas when he already owns a comb?"

Om nu inte det funnits en viss "hårdrocksvinkel" hade jag valt den här låten till första platsen. Tycker definitivt den här inger mer Julstämning än Sean Banan. Så kom igen Absolute Christmas; släpp in C3-PO till 2012 års utgåva! Och med detta vill jag önska mina läsare och bloggkollegor en riktigt God Jul!

Äntligen!

2011-12-22T00:38:00.004+01:00

Peter Jackson kom nyligen med en tidig julklapp. Än så länge ingen Persbrandt i sikte, vissa fasar för december 2012 men merparten som sett trailen kan nog inte vänta tills dess...

Återstår att se vad som blir den svenska titeln. Den traditionellt inarbetade men "felaktige" Bilbo, eller det korrekta och revisionistiska Hobbiten som bokförlagen numera skriver på titeln.

Fem förfärliga Jullåtar 4:5

2011-12-21T23:57:00.004+01:00

Det har blivit allt svårare att välja låtar, inte beroende på brist på förfärliga Jullåtar utan att dom är så många! Har övervägt såväl Loket, Harry Brandelius som valfri låt från David Hasselhoffs mycket udda Julalbum från 2004. Till slut fastnade jag för den här kalkonen från 70talets disco-era. Wayne Newton är inte så känd i Sverige, han brukar figurera i Las Vegas-miljö i amerikanska filmer och TV-serier t ex "Ett päron till farsa IV". En slags C-variant av Tom Jones . Hade aldrig hört den här låten innan, men detta måste vara den mest sliskiga Julcover som gjorts. Då menar jag inte sötsliskig utan sliskig som om den spelats i en bortklippt scen från Dirk Digglers julfest i Boogie Nights.

"...och som vanligt är männen vinnare"

2011-12-21T22:00:00.010+01:00

Snarare tvärtom! Hört den där replikentill leda i dagens TV4 Nyheter. Syftar på nästkommande års statsbudget, men kan inte direkt säga att jag som "vanligt känner mig som en vinnare." Fick idag hela fyra besked i mailboxen på sökta arbeten, samtliga tjänster gick till kvinnor, eller mer specifikt unga snygga tjejer*. Ja jag är bitter!! Önskar detta var första gången detta inträffade, men icke...

(*Även en Facebook-skeptiker vet hur det används som spionverktyg!)

Fem förfärliga Jullåtar 3:5

2011-12-20T21:14:00.003+01:00

Hur den här låten har kvalificerat sig till Julskivornas finrum (Absolut Christmas 2011) är en gåta!
Visst hör plojlåtar Julen till men lite verkshöjd kan man begära på Julskivornas Julskiva, varken Ronny & Ragge eller Eddie Meduza har fått sina s.k Jullåtar på låtlistan.

Kim Jong Ill in memorian

2011-12-19T23:29:00.004+01:00

Dagens största nyhet inträffade inte i Trollhättan utan i det verkliga "Bordurien" Nordkorea. Världens "störste" golfspelare Kim Jong Ill har lämnat jordelivet, förutom golf är det filmen "Team America World Police" jag förknippar Kim Jong Ill med. Vem kan glömma South Park-skaparen Trey Parkers smäktande balad till diktatorns ära. För övrigt har Världens diktatorer/despoter haft ett riktigt skitår 2011, förhoppningsvis håller trenden i sig 2012...

Fem förfärliga Jullåtar 2:5

2011-12-19T22:26:00.005+01:00

Det fanns en tid då denna grupps skivor låg på topplistorna, rätt uselt gittarmangel och sång men också en och annan lyckad cover. Skippar eventuell 90talsanalys och moralkakor, detta är ett Julinlägg och inget annat. Däremot är Ultima Thules cover av "Mer Jul" en verkligt förfärlig Jullåt! En ren slakt på av de bästa "moderna" Jullåtarna..

Fem förfärliga Jullåtar 1:5

2011-12-18T23:31:00.004+01:00

Vi får se om jag får revidera titeln i veckan, men min förhoppning är att youtube kan bistå med passande klipp. Alla låtar är inte förfärliga men har alla det gemensamt att de ALDRIG kommer platsa på Absolut Christmas. En snabb googling på årets utgåva visar att det där med aldrig inte behöver vara sant, men men..

Tintin - En profetia om svensk inrikespolitik?

2011-12-16T01:47:00.004+01:00

Fick idén till det här inlägget redan i våras, nu är det definitivt läge att använda sig av den, innan bäst före datum gått ut!

Den aktuella filmen Tintin och Enhörningens hemlighet bygger på serieskaparen Hergés böcker om journalisten Tintins äventyr mellan 1929 -1976. I ett av de tidigare äventyren Kung Ottokars spira (1939) introduceras den fiktiva skurkstaten Bordurien med en ständigt pågående kallt krig med grannstaten Syldavien. Ursprungligen en allegori på det fascistiska Italien och Nazityskland, i senare äventyr från 50 och 60talen påminner Bordurien även om ett Stalinistisk Sovjet. Diktator över landet är Marsalk Plekzy-Gladz, han är en endast en bifigur som omnämns och skymtar förbi på statyetter mm. Marsalkens kännemärke är en rejäl "stalinmustasch", den har så stort symbolvärde att den t.o.m pryder landets flagga och militäremblem. Hergé gick aldrig så djupt in i den Borduriska politiken i sina äventyrshistorier, däremot finns senare utgivna uppgifter där det styrande partiet omnämns som "Mustaschpartiet".

Så här ser Marsalken ut på ett porträtt i Det hemliga vapnet (1954). Notera likheten mellan hans mustascher och symbolen på officerens armbindel. Enligt vissa Tintin-kännare förekom Marsalken som en statist redan i Kung Ottokars spira. Alltså den bistre mannen i mustasch under kartbilden till höger.

Hoppar man 57 år fram i tiden till det inte fullt fiktiva landet Sverige har de Borduriska symbolerna fått verklig politisk betydelse. 26 mars träder den nye S-ledaren Håkan Juholt fram som räddaren av partiet ifrån Sahlinismens kräftgång. Innebörden av hans linjetal är en tillbakagång till folkhemmet då "partit" & staten var ett och samma. En tid då folk hade jobb och fredagsmys var synonymt med Hylands hörna. Med en nästan Leni Riefenstahlskt kameraförig markeras bandet mellan den forne partipatriarken och den nye ledare. Under den välregisserade föreställninggen är det tydligt att Juholt inväntar Ordförande Perssons godkännande. Under talet zoomar kameran in på hyllningskören från SSU, och det är nu som det börjar bli riktigt intressant. Det är inte bara de vanliga rosloggorna på de blivande politrukerna, en helt ny symbol syns på banderoller och plakat.En detaljstudie visar att upplägget för den nya loggan bygger på samma idé som den borduriska nationalsymbolen. Det karaktäristiska dragen för ledarens mustasch har lyfts fram som en samlande symbol för landet/rörelsen. Visserligen är Juholt vid tillfället ny, men är inte texten något redundant information på loggan?! Jag utgår att detta kommer pryda valaffischerna 2014, och om resultatet får samma Erlanderska siffror som vinnarskallen Juholt hoppas. Då kanske detta på sikt ersätter Tre kronor på JAS-planen?!

Men det var i vintras och sedan dess har det embryo till personkult som funnits kring Juholt allt mer ebbat ut. I dagsläget ser det inte alls ut som Juholt blir Nordens Marsalk Plekzy-Gladz, det är förmodligen lika bra. Att Hergé fick en profetisk uppenbarelse om Sverige 2011 är en ganska osannolikt teori, men svårt att förneka att Juholt påminner om en karaktär i Tintin. T ex Marsalk Plekzy-Gladz..

-------------------------------------------------------------------
Kanske inte årets höjdarinlägg, men i sluttampen på året kan det vara bra att gräva i lådan bland ratade inlägg. Som tidigare nämnt verkar tiden knapp för Juholt, det är inte helt osannolikt det julen 2012 finns en annan S-ledare.

Kungligt dekret om Taveltävling

2011-12-11T19:06:00.002+01:00

Det har inkommit ett dekret från hans kungliga majestät om att anmälningstiden till "Galleri gubbtolvan" är förlängd till 21:e december.

Juholt - minigolfens riddare

2011-12-09T20:37:00.005+01:00

Gratismagasinet Metro student har i sitt senaste nummer en intervju med Håkan Juholt, gjord precis timmarna innan lägenhetsdrevet börjar. Juholt är segerviss under den avspända intervjun som genomförs under en tunnelbanefärd. Det mesta handlar om politik, men ett och annat udda kommer fram. Såsom att han skryter om hur han använde sitt engagemang för att upprätta en rökruta* för att ragga brudar. Precis som i Skvavlan-intervjun är det viktigt för honom att tala om att han aldrig låter sina söner vinna i spel. Att vara en tjurig tävlingsmänniska kanske funkar när man spelar TP eller pingis med sina vuxna söner, men att bete sig sådär mot andra vuxna människor är mer tveksamt. Juholt berättar om när han spelade minigolf med sina dåvarande svärföräldrar, att det är dåvarande kan man förstå när han tjurigt säger så här till dem bara för att han ligger under spelet.

Han fortsätter sedan "Vill man umgås kan man sitta och dricka ett glas vin istället". Detta inte som sagt som ett skämt, utan bekräftar enbart den bild han ville måla upp av sig själv i Skavlan: En tjurig tävlingsmänniska. Tveksam om man vinner röster på det. Tråk-Reinfeldt vann åtminstone en och annan röst just tack vare att han var eller åtminstone framställde sig som ödmjuk i jämförelse med buffel-Persson.

*Rökruta var en plats där högstadieelever med intyg från målsman kunde röka utan repressalier från lärarkåren. Ofta frekventerat med skolans s.k tuffaste & coolaste människor. Denna obskyra företeelse försvann från högstadiernas rastgårdar någon gång i början av 90talet.

..varför man inte får några jobb via Arbetsförmedlingen 2

2011-12-07T20:47:00.004+01:00

I förra inlägget uppmärksammades AF:s något besynnerliga bildval för att illustrera en arbetssökande. Som det antyddes fanns även en manlig variant i kategorin "Ung, hipp och arbetslös..."förlåt ambitiös ska det vara. Hur många arbetsgivare anser att en orakad svennebanan i rastaflätor är en toppkandidat?! Såvida jobbet inte är personlig assistent åt Promoe eller Peps Persson (Mycket P här) så kan du nog glömma att bli kallad till en intervju.

..varför man inte får några jobb via Arbetsförmedlingen

2011-12-07T00:00:00.004+01:00

(Klicka för att förstora bilden)

Med risk för att reta upp känsliga läsare, men visst ökar jobbchanserna med en något mer konservativ och proper frisyr vid en intervjusituation?! Antagligen är detta ett försök av AF att vara ungdomliga, finns även en manlig variant med flottigt långt hår och fyra dagars skäggstubb. Självklart kan man se ut hur som helst, för vissa jobb kan en slackerlook som ovan vara en fördel. För det stora flertalet jobbintervjuer oavsett om det är Tyska hemelektronikjättar, Småländska möbelsekter eller svenska lågprismodebutiker är däremot en mer välpolerad look att föredra ur arbetsgivaren synvinkel. Kanske orättvist, men så funkar den kalla verkligheten.

Annars kan man hitta en del udda (ibland komiska) inslag på företag/organisationers hemsidor när man söker jobb. Det är inte alls omöjligt att det kommer fler inlägg rörande detta.

Peppe Eng tränger på!

2011-12-04T15:05:00.005+01:00

En av TV4s storsatsningar i höst är "Sportcentralen" med Peppe Eng och Marika Eriksson. Det är detta skidsporten fick lida för när de sålde sig till marknadskrafterna. Skämt å sido. Bryr mig inte så mycket, men jag ska titta på skidskytte då vill jag höra Christer Ulfbåges trygga stämma stöna fram resultaten. Tveksamt om det här blir en succé, men om Peppe fortsätter att komma med liknande grodor kommer jag stundtals kolla i fortsättningen. Repliken kom när Marika talade till tittarna, av någon anledningen väljer Peppe att tränga sig bakom henne mitt i sändning. Visst studion är inte optimalt uppbyggt, alldeles för trång och kontrollrumsliknande i jämförelse med SVT hembonade "Vinterstudio". Men för den skull behöver väl inte Peppe säga allt som poppar upp i skallen. Han är väl medveten hur det kan tolkas.

Lalehs bortklippta Maffia-Epos

2011-12-04T13:39:00.005+01:00

Att Laleh har dominerat säsongens Så mycket bättre behöver väl inte upprepas. Hon är en ganska konstnärlig artist som innan programmet inte haft allt för många "NRJ eller P4-vänliga" hits. Nu riskerar jag eventuellt Laleh-fansens vrede, men i jämförelse med de andra saknades någon sönderspelad superhit som man förundras att höra i nytolkning. En av hennes aktiviteter som Wiehe (återigen) till synes stretade emot att delta i var filminspelningen. Ser man på det färdiga resultatet behöver inte Timbuktu vara "orolig för Mikael". Såväl Wiehe som Ledin var lysande i Lalehs "Gudfadern-inspirerade" drama "On tour". Bitvis taskigt ljud, men tycker hon klippte ihop resultatet ganska bra. Trist att inte TV4 förlängde sändningen med tre minuter och visade filmen i sin helhet. Som tur är finns den på nätet.

Hjälp kungen göra en tavla!

2011-11-27T22:43:00.003+01:00

Den här retuscherade bilden av kungen med penseln har legat vilande, har inte kommit på någon bra idé för min tavla. Förhoppningsvis återkommer inspirationen, men tills dess tänkte jag utlysa en inbjudan till "Galleri Gubbtolvan". Jag erbjuder mina besökare (konstnärliga eller ej) att fylla kungatavlan med innehåll. De tre bästa (lär väl inte få fler..) kommer sedan visas upp 13 december på bloggen.

Maila förslag till dagdrivarklubben@live.se senast 12 december.

Besökarna - Den demoniserande analysen

2011-11-20T01:20:00.031+01:00

Det är något visst med 80-talsfilmer, ofta finns en anda som saknas i nutida filmer. Kanske reflekterar det 80-talets ideal om att alla kan nå framgång?! Även den svenska skräckfilmen Besökarna (1988) illustrerar åttiotalets framgångskult. Kjell Bergqvist egenföretagare Frank åker med familjen i ett idylliskt landskap i sin Volvo 740; en symbol från det gamla DDR-Sverige. Redan i bilen förflyttas man till en svunnen tid; utan hänsyn till ungarna tänder Kjelle en cigg och skryter för sin fru Sara (spelad av dåvarande Varhus-ikonen Lena Endre) om det fantastiska ljudet i bilens kassettbandspelare! Musiken innehåller såklart gitarrmangel, synthslingor och synthtrummor- åttitalistiskt in absurdum. Kjell Berqvist spelar ofta roller som påminner om han själv, "Frank"är inget undantag. Hans ömsinta omsorg om bilsätet vs barnens längtan att kladda är klassiska Bergqvistare. Slutmålet en byggnad som påminner om Änglagård. De ska flyttas in i den nyrenoverade drömkåken, endast tapetsering i barnkammaren återstår, vilket pappa ska fixa själv. Redan här anas att frun tycker husköpet blev onödigt dyrt, Bergqvist företagartyp litar helt på 80talets framgångsvåg.

"Ryck upp dig nu! Jag har ju ordnat århundradets kontrakt till firman! -Men du har ju inte fått det än. - Nä, men jag har ju en kanonidé, det har jag ju sagt hundra gånger. Du, det kommer ju rasa in pengar här. -Lovar du det? - Ja, försök att njut lite av livet istället, så fixar vi ordning här i helgen och så ordnar jag jobbet".

Vad kanonidén innebär är oklart, men att allt går åt pipan förklarar hans stigande alkoholkonsumtion (mer om den senare). Även om filmen idag anses som komedi hade filmens skapare bröderna Jack & Patrick Esgård ambitioner att göra en skräckfilm av amerikansk snitt. Patrik (som liknar Nicolas Cage) skymtar förbi som bananätande brevbärare, med honom bråkar Bergqkvist om brevlådans placering, eller mer brist på brevlåda. Som nostalgiker finns mycket åttiotalistiska artefakter i filmer, t ex klagomål på att breven bara kommer från Vattenverket, Avloppsverket, Elverket och Televerket. Tydliga tidsmarkörer att detta är en berättelse från det gamle ännu icke avreglerade FolkhemsSverige A.K.A DDR-Sverige. Bergqvist metod att tapetsera ett rum skulle knappast platsa i "Äntligen hemma" men ungarna verkar gilla när han gör show av det. Dagen därpå börjar det hända mystiska saker i huset. Samtliga av tapeterna i barnkammaren har ramlat ner trots det s.k kanonjobbet. "Nu kommer nog inte pappa bli glad " - säger dottern profetiskt. När pappa kommer hem är det verkligen inte är tapeterna som engagerar.

"Vad är spriten? I bokhyllan - Va fan står den här för? -Du har ju själv satt dit den".

Kanonidén gick alltså å t pipan, det som följer skulle kunna vara Dallas eller Ingmar Bergmansk äktenskapsskildring. Berqvist pimplar whisky samtidigt som den förbannade hustrun hävdar att hon visste det skulle gå så här. "Ta det nu lite lugnt du spågumman". Frank har en s.k "Plan B.

"Det är så här att vara egenföretagare, jag har fått tid till på fredag för att hitta en ny idé...hur fan de nu ska gå till. - Nä hur ska de gå till.".

På den efterföljande middagen häller Berqvist i sig rödvin framför barnen. Inget unikt idag men 1988 bör detta vara såväl kontinentalt som i Socialstyrelsens ögon djupt omoraliskt. Detta var långt innan Bag-in-a-boxens fröjder och försyndelser. Som tur är blir det inte bara elände, dom gulliga små barnen lyckas få sina föräldrar på rätt humör med den här kommentaren.

"Idag på Teve såg vi ett program om påfåglar. Visste ni att påfågelns stjärt är två meter lång? - Ojdå det visste jag inte. - Hannen måste göra sig fin för honan, sedan kan dom para sig.- I det här huset säger vi knulla! - Jasså är det de vi gör! He he he he! "

Det är efter "knullkomentaren" Kjelle blir varse att tapeterna trillat ner, innan han tar itu med det stärker han sig med mera vin. Det inte så mycket tapetserande, istället försöker han (förgäves) hitta på nya idéer till den utlovade kampanjen. Inte ens whiskyn ger någon större inspiration. Vid tandborstningen introduceras det första skräckmomententet : Mystiska ljud från väggen och en bubblande toalettstol! Varken Wes Craven eller Steven Spielberg hade kunnat göra scenen bättre. Kjelle & Lena gör vad de kan av manuset, men tyvärr drunknar skräcken i alla buskis & slapstick.

"Jag tyckte jag hörde något som krafsa i väggen, tänkte att det var en råtta eller någonting. - In i väggen? Ja i rören alltså, jag läste om en kärring i tidningen som fick upp en sådan här stor jävla råtta i...i...muggstolen".

Skam den som ger sig, Kjelle lägger på dubbelt lager lim på tapeterna för att "skiten ska hålla". Samtidigt sitter Lena Endre och jobbar vid sin elektriska skrivmaskin!! Visserligen minns jag maskinskrivning som skolämne under tidigt 90tal, men det känns ändå omodernt för Lena Endres journalist att sitta med en skrivmaskin 1988. Bara en 5 år senare kan man se Elaine i Seinfeld använda en Laptop. Efter ännu ett äktenskapsbråk (ett av lite för många ) visar det sig att tapetsering II inte fungerat.

"Va fan är det här? - Har du försökt med klister? -Jättekul, dom luktar som något metall, elektricitet eller någonting."

Det är nu Kjelle gör en första besiktning av husets vind och finner den igenbommade dörren. Under natten hörs mystiska fotsteg från vinden, vilket får Kjelle att motivera en starköl mitt i natten. Lena Endre blir däremot mindre förtjust när hennes man blir vettskrämd. "Frank, titta du har ju spillt öl över hela mig! - Fan det är något skumt här" Säger Kjelle och tar en ny klunk. När han berättar om sina spökmisstankar, möts de av viss skepticism. Efterföljande scener från vinden med skumma ljud och skräckmystik förstärker stämningen, men det dröjer länge än innan spöket visar sig. Inom filmen finns generellt två skrämselskolor. Vissa hävdar att det är mest effektivt att visa allt direkt, andra menar att man blir mest rädd för det man inte ser. Själv föredrar jag det sistnämnda, t ex skulle Hajen inte blivit samma klassiker om man visat den redan i filmens första minuter. I Besökarna handlar det inte om vad som kan finnas under vattnet utan bakom en dörr. Själva skräckmomenten är (bitvist) inte så dåligt genomfört, men återigen Kjell Bergqvists manér gör det till en kalkon men en kul sådan. Att bröderna Esgård dessutom lagt till en barnslig konflikt med brevbäraren gör filmen mer till en"buskisskräckis". Om man så vill, en tidig föregångare till den blodiga buskisskräckis som uppstod i Scream-filmerna.

"Varför kastar du posten på marken? - Jag har ingen låda! - För de behöver du inte kasta posten i gruset din dumma fan! - Jag har ingen låda! Tror du att du ska få posten med kaffe och macka på sängen kanske? Skaffa en låda. - Anställer dom vilka idioter som helst på Posten nu för tiden, du? Jag ska skaffa en låda, men till dess ger du fan i att kasta posten i gruset! Hajar du de?"

Brevlådebråket motiverar en tur till varuhuset, scenen där sonen tjatar till sig en lite för dyr leksaksbil är säkert bekant för många föräldrar. Ett mer udda inslag är att Berqvist knäcker en öl i tidningsavdelningen. Tyvärr ges bara en kort överblick av 1988 års tidningshylla; Flygrevýn och Damernas värld existerar idag men knappast "Det Ockulta - tidningen om det övernaturliga", vilken introducerar Johannes Brost som spökjägare! Det är märkligt hur många udda roller han fick pre-Rederiet, oavsett om det gällde bankrånare, Bondskurk (i Jönssonligan) eller dansbandsraggare var Brost där. Hade Stieg Larsson skrivits sin sjuk framgångsrika kioskdeckare under 80talet hade väl Brost tolkat Roland Niedermeier. Kjelle verkar ur balans efter att ha lusläst tidningen, t ex motiverar han köp av tio mjölkpaket med att de kan vara bra att lagra. "Ja förlåt då, då får jag personligen dricka upp skiten" svarar en "mjölksur" Kjelle. Därefter illustrerar han en metod för mjölkdrickande som bara förekommer i svenska filmer och tv-serier. Varken hygieniskt eller effektivt att dricka på det här sättet, men för all del ingen har väl gjort mjölköppnandets ädla konst mer macho än Kjell Berqvist.Efter halvtid försöker de lämna buskisen. Under idyllisk utomhusscen skräms Kjelle av ett ansikte i vindsfönstret, tyvärr blir det mest trams när han beväpnad med Schweiziska arméknivens "stora" blad smyger på vinden. Slående dörrar, våta fotspår och synthig spänningsmusik får inte nackhåren att resa sig.

Det är nu som spökjägaren får ett telefonsamtal, (Karaktären heter Allan Svensson men roligare att skriva Brost) Kjelle tycker såklart att artikeln var "skitbra". Att Brost skulle bjuda hem sig själv hade de nog inte räkna med. Innan han presenterat sig inleds rond två i brevlådefejden, när ingen är hemma tvingas den rädde brevbäraren in i huset. Där tas han av misstag för husägaren av den mustaschklädde Brost.

"Ett sånt här tillfälle får vi inte missa, jag har utrustningen i bilen och så gillrar vi en fälla! Så undersöker jag dom, sedan fotograferar jag dom. Och sedan så ger vi dom en elchock bara, bzzzt!"

Det klarnar vid Kjelles återkomst, men nya problem uppstår när Brost drar in sin skrymmande utrustningen i huset. Visserligen är detta en svensk film men den gjordes långt efter Ghostbuster, viss trovärdighet borde väl Ersgårdarna för haft för rekvisitan (dom visar större omsorg om det när det rör alkohol). Brost verkar tro att man kan jaga spöken med fotostativ, TV-pejlarutrustning och attachéväska med knappsats från StarTreks överskottsbolag. Dessutom förväntar han sig en sovplats, inget som uppskattas av familjen. Däremot verkar Kjelle mer flexibel, efter en pliktskyldig titt på det hemsökta rummet, spökfällor mm. har han äntligen en dryckesbroder i köket.

"Allan från det ockulta! Jo just det, så du har hittat hit. Nä det är bara min ande, själv ligger jag hemma och sover...hehehe!"

Samtidigt som gubbarna krökar går något övernaturligt omkring där uppe, vilket registreras av mätutrustning. Spökjägaren har ringa intresse för det när för det när han skrockar med Kjelle . Rekvisitan talar sitt tydliga språk vad de sysslat med, visserligen försöker Brost allvarligt varna för det ockulta men Kjelle ser mer intresserad ut att öppna en ny flaska. Men skrönan om en bekants möte med demoner får honom att bitvis nyktra till.

"Varee?! Eeeh, harruvarre me om såna grrrrer själv nån gång då? -Jaja, visst visst. Men en kompis till mig,han har varit med om en jävla otäck grej alltså. -Öööh vavaderå?! -....Demoner! - Raap! Demoner?! "

Under spökhistorien går mätarna på utrustningen "bananas", något har rört sig däruppe. Ny "hokuspokus utrustning" plockas fram som ser ut som en matberedare från 00-talet. Den leder dom mot den låsta dörren på vinden. Där börjar "Brostlådan" lysa som en julgran vilket får dem att springa i panik. De flyr från något men det dröjer länge innan någon demon syns i bild. Med facit i hand borde de kanske använt demonen mer, på den amerikanska DVD-utgåvan avslöjas utseendet redan på omslaget. Flykten visar sig vara ännu en buskisscen, allt berodde på en feltryckning. Brost vill veta vad som finns bakom dörren så det blir ännu en Scoobydoo-tur till vinden. När de bryter sig in hittar de en dammig dagbok från en tidigare spökforskare, också det ett mycket Scooby doo-mässigt inslag. Frågan är vem som är Shaggy eller Scooby i duon?! Rummet är fullt med spindelväv och djävulsmasker, men känns föga skrämmande. Spänningen stiger något när Brost läser högt ur dagboken som visar att något ont finns i huset. Precis i rätt tid slocknar ljuset och fågelskrämmorna i taket börjar låta, vilket motiver ännu en panikflykt från vinden. När Kjelle vill dra med familjen hindras han av Brost som vill forska vidare, vilket får ödesdigra konsekvenser för hans rollkaraktär.

"Vad har du tänkt att göra då? Gå upp och säga;tjena jag heter Allan finns det några glada demoner här?!

Brost hämtar nu tyngre grejer i bilen; en energimätare med högspänning. "Nu jävlar Frank ska du få se. Nu aktiverar vi generatorn så vi får högspänning. Den kommer stimulera alla dom energifält som finns här i huset. Sen bara vänta och bara hoppas på att något dyker upp. Sen är det bara att trycka på knappen, sedan är det åt helvete med dom."

Helt ofarlig visar sig inte spökutrustningen vara, okontrollerat börjar den skjuta laserstrålar i rummet innan strömmen går. Inte blir det bättre när Brost tappar reservkabeln i en damm, precis då strömmen återkommer. Resultatet blir en grillad Brost inlindad i kabeln som drar ner honom i dammen. Polisförhöret som följer är en smula rökigt, speciellt i jämförelse med den minskade rökningen i dagens filmer. Såväl Lena Endre som Kjelle kopplar av med en cigg (Kjelle avnjuter även Whisky) under förhöret, märkligt nog röker även kommissarien under tjänsteutövning. Att röka är både dumt och skadligt, men kan också se coolt ut på film. Ersgårdarna ägnar lite för länge åt en tyst scen där förhörspersoner och förhörare suckar och bolmar. Det krävs en Clintan, Sinatra eller åtminstone Jack Nicholson för att motivera en så pass lång & tyst rökscen. Skådespelaren Bernt Lundquist är ingen Clint Eastwood, brukar mest spela blåställsgubbar i svenska tv-dramer. Något oväntad bär denna kommissarie hatt, redan för 25 år sedan var det ovanligt för medelålders herrar att bära hatt. Idag bär den mest av unga "hippstertyper", så kanske kommer det i framtiden åter vara fullt med gubbar i hatt. Polismakten är tveksam till demonhistorien men låter fallet vila i väntan på obduktion. Innan de avviker från brottsplatsen låses spökjägarbil för hindra obehöriga att röra Brost utrustning, vilket Kjelle får skäl att göra.

Sedan mera "Bergmanbråk" om huset verkligen är besatt, vilket slutar med att Lena Endre hotar att ta ungarna och sticka. Ganska förståeligt när Kjelles karaktär totalt skiter i allt utom spökerierna. Hans reaktion är inte den mest kloka, men en klassisk Bergqvistare. När Lena Endre kör därifrån, skriker Kjelle- "jävla människa, bete dig som en vuxen för fan" samtidigt som han hänger halvvägs genom bildörren. En riktig Ulf Malmros-scen långt innan samarbetet mellan dem kommit igång. Visserligen är han i bra form men helt ofarlig är det inte, tveksamt till om Dramaten gav så mycket utbildning i filmaction. Klart Kjelle vill därifrån med ungarna, men eftersom de saknar såväl bil som fungerande telefonlinje tvingas de in i huset på nytt. Innan dess gör Kjelle det som polisen strängt förbjöd honom. Han bär in hela rasket i huset, inklusive den ojordade generatorn som dödade Brost. Under morgontimmarna passar Kjelle på att spika igen (den lite för exponerade) vindsdörren. Under natten visas hur spikarna långsamt trillar ur och dörren åker upp. Dörrhandtaget till sovrummet börjar vrida sig och barnen slutar kräva spökhistorier från pappa. Samtidigt i Lena Endres hotellrum söker Johannes Brost spöke hennes uppmärksamhet. Antar att detta ska tolkas som en varning att resa hem, det är lite oklart men det är vad hon gör i en panikfylld bilfärd. I sovrummet försöker demonen ta sig in, men den vältränade Kjelle håller emot..med viss hjälp av det klassiska paniklåset:byrå i dörröppningen. Filmen blir nu mindre pratig och mer actionfylld.

När demonen blockerat dörren tar Kjelle fönstervägen upp till vinden, utan användarinstruktioner tänker han aptera spökfällan på vinden. Här finns ett riktigt spänningsmoment; barn i fara, en demon och en hjältefigur som försöker skydda sin familj. Ändå slängs en actionfylld men i sammanhanget ointressant bilfärd in i handlingen. Vi får se hur Lene Endre blåser rakt igenom en polisspärr, föförståeligt om polisen ser ut som PG Hylén. Idag anonym, men under sent 80-tal och 90-tal ett riksbekant ansikte pga av diverse biroller och reklamfilmer. Mest känd var PG för "Oddset reklamen"...med nyckfrasen "Starkt jobbat PG" men även som skinnhuvud i den rafflande Björn Skifs- "thrillern" Joker och i den s.k ungdomsfilmen Sökarna. Idag skulle ingen komma på tanken att ge PG en roll i Snabba Cash II, men precis som med Brost fanns en tid då han förekom överallt. Så mitt i denna spökerifilm blir det biljakt alá Åsa-Nisse! Den svenska stuntgruppen hade säkert kul när dom gjorde scenen med "James Bond-hopp" över vattendrag, men det bidrar föga till handlingen att se PGs polisbil spinna fast i ett dike.

Fasadklättrarscenen var säkert tänkt som spänning, tyvärr mest komik att se Kjelle i morgonrock med spökmojäng på ryggen samtidigt som demonen närmar sig. Filmens avgörande spänningsmoment handlar om ström; ska barnen hinna koppla kontrolldosen som Kjelle har i handen. Då blir det som Brost nämnde "bzzzzzt" för demonen. Självklart lyckas dom, men innan dess får Kjelle riktig närkontakt med demonen. Än inte så dålig specialeffekt av den gamla skolan med mask och smink. Märkligt att Kjelle med familj överlever "när det blir en jävla smäll" på vinden och demonen förvandlas till marshallows (eller det var kanske i Ghostbuster?!).

Precis i rätt tajmning kommer mamma Lena med Volvon för att rädda man och barn. "Nu åker vi till stan i den" blir filmens slutreplik när Änglagårdsdrömmen går upp i rök. Det mindre verbala slutet är en ensam gestalt på gårdplanen. En flinande gubbe i lösmustasch och blonderat hår vars konturer går upp i rök strax innan eftertexterna. Det alltså Johannes Brost spöke som likt Obi Wan Kenobi dyker upp och nöjt konstaterat att hotet från demonen är över. Som svensk ser man givetvis mest komik med filmen, men för en internationell publik funkade möjligen filmen som skräck på sin tid. Det var väl knappast för Berqvist svärande som filmen lanserades internationellt, fast någon större succé verkar den inte haft. Enligt imdb gjorde Ersgårdarna en handfull filmer i USA tyvärr blev inte det här svenska försöket till skräck samma dörröppnare i Hollywood som "Låt den rätte komma in" blev för Tomas Alfredsson. Annars kanske Kjell Berqvist ( och högst eventuellt Brost) hade haft samma status som Stellan & Stomare har idag.

Mikael Wiehe en hycklare!

2011-11-15T21:30:00.011+01:00

Detta är inte mitt dissekerade inlägg av årets "Så mycket bättre", väntar ut säsongen innan jag bestämmer mig om titeln är missledande eller ej. Däremot måste en händelse i Timbuktus program dissekeras, han ville att artisterna skulle få känna på lite vanlig hederligt arbete på en lantgård. Märkligt nog var det inte de mer glammiga & till synes diviga artisterna som klagade på blåställ ,traktorkörande och att mocka skit. Såväl Lena Philipsson, E-Type och Tomas Ledin gjorde gott i från sig som "arbetare", de verkade genuint tycka det var kul. Timbuktu uppskattade också deras insats och att de tog uppgiften på allvar.

Någon som inte gjorde det, misskötte sig rejält och uttalande sig väldigt nedlåtande om hederligt arbete (till en allt mer irriterad Jason Diakités förfäran) var Mikael Wiehe! Alla behöver inte gilla blåställ & kroppsarbete, men Wiehe har för tusan byggt hela sin musikaliska karriär på att hylla proletariatet och arbetarklassen. När Wiehe tvingas klä sig i blåställ blev han motsträvig och obstinat som en femåring på väg till dagis. Inte blev det bättre när Jason ville att den gamle 40talistikonen Wiehe skulle dra en skottkärra och mocka i stallet.

"Jag är arbetsskygg, det är därför jag blivit musiker. Jag dänger ju på min gitarr, liksom bär världens förtvivlan på mina axlar. Ska jag dessutom stå och putta på hästar? Icke!"

Att han puttar in Timbuktu och låtsas låsa in honom i spiltan, ger inga pluspoäng. Repliken "Nu ska vi låsa in bonnen" är väl möjligen ett exempel på progghumor?! TV 4 gjorde sitt bästa i efterredigering för få ihop en trivsam stämning i gruppen, ändå går det inte helt dölja den irritation som finns hos Timbuktu när Wiehe hånar hans arbetaraktiviteter. Att Wiehe senare i "biktbåset" försöker skämta bort agerande med att han "uppviglade lantarbetarproletariatet mot godsägarn" hjälper inte. Mikael Wiehe en hycklare som är för fin för kroppsarbete! Han är sannerligen inte "..en av dom som slavar på Keops pyramid".

Vittne till ett (in)brott

2011-11-12T22:00:00.006+01:00

Brukar sällan blogga om brottslighet, men ibland kan det vara befogat. Jag är inte något brottsoffer utan ett vittne till ett brott. Mitt i reklampausen på "Så mycket bättre" då jag var i tvättstugan står civilklädda poliser i farstun. Inte så förvånande är den svenske polisen som vilka vanliga hyggliga människor som helst, långt ifrån filmens skrikande Gunvald. Dessa Polismän var mer som yngre/modernare kopior av de poliser som Bo Widerberg skildrade i den lysande skildringen av GW´s grisfesten. Kanske inte som Wollters machosnut men ganska lika Tomas von Brömsens mer snälle svenssonsnut.

Det visar sig att grannen ovanpå haft inbrott under natten, både jag och grannen bredvid förhörs upplysningsvis. Jävligt läskigt att sådant kan ske nära ens egen fredade zon och hemmabas. Vet inte om jag var ett lika bra vittne som de i Morden i Midsomer eller Leif GWs romaner, men lite coolt att som deckarfan att bidra med väsentliga observationer till spaningsuppslag.Av "spaningstekniska skäl" kan jag inte lämna dom här, men låt oss säga att jag kunde ge vissa ledtrådar när brottet skedde. Så visst kände man sig lite duktig som "Kalle Blomqvist" (för att använda en daterad referens) när polisinspektören intresserat skriver upp mina observationer i ett block. Förhoppningsvis tar polisens dessa rövare, ser inte så kul ut hos grannen med polistejp och avspärrning på dörren.

SVT fiskar i grumligt vatten! Upprörande!!!

2011-11-09T00:35:00.005+01:00

Förstår att många är upprörda att SVT kan bära sig åt på det här sättet! En klen tröst är att detta flagranta övergrepp upphörde för 25 år sedan..

Gunvald möter Kungen

2011-10-31T21:51:00.004+01:00

Kvällspressen har i veckan skrivit en del om de senaste turerna kring "kungagänget"; den här gången handlar det inte om en bok utan en dokumentär som gubbarna påstås försöka stoppa med hjälp av några "företagsamma entreprenörer". Det ska bli intressant att se vad "Dokument Inifrån" har hittat för skit kring gänget, tyvärr är inte Gunvald Larsson involverad som reporter för då hade det kunnat se ut så här...

Vissa kanske tycker Gunvald börjar bli överanvänd i youtube-humorn, men jag är rätt nöjd med den här. Försökt att undvika de mest söndertjatade citaten från Gunvald.

Lösenords-gate - tack för den Petzäll?!

2011-10-26T19:25:00.007+02:00

Som en av hundratusentals användare fick jag igår mail från bloggtoppen, syftar såklart på den beryktade twitter/kapningen/avslöjandet där en "handfull" lösenord till bloggar och andra sociala medier hade lagts ut.

Kvällspressen gör krigsrubriker på detta men jag anser att man ska ta det coolt. Om jag fattat det rätt handlar det inte om direkta lösenord utan s.k hashkoder, vilket är mer siffermumbojumbo. Visst kan rejält datakunnigt folk omvandla dessa till korrekta lösenord, men risken är försumbar att de skulle lägga ner tid och energi åt vanliga okända användares konton. Däremot bör de mer kända namnen på kändisar, journalister, politiker känna sig oroliga; det är deras mail/blogg eller twitter-konton som har något värde.

Den som anklagats för att ligga bakom "lösenordsgate" är den avhoppade SD-aren, William "jag bor i ett solarium" Petzäll. Om jag fattat historien är han intagen på någon typ av vårdinrättning, att läkaren hävdar att han inte har tillgång till vare sig dator och telefon. Petsäll känns inte trovärdig (i många fall) som mastermind för attacken, det borde ligga i hans intresse att föra en mediaanonym tillvaro i tre år och bara cashca in de 57 000 / månaden och försvinna från rampljuset. Den här attacken för tvärtemot ljuset mot honom.

Själv har jag irriterat börjat att byta lösenord på de sidor jag frekventerar, men det är tidskrävande. Efter att från flashback laddat ner listan på 200 000 mailadresser (som tidningar tar upp) har jag konstaterat att inte en enda av mina mailadresser finns med. Vet inte inte riktigt om jag ska fullfölja lösenords-ombytet, men det kan nog inte skada att uppdatera dessa då och då.

För den som vill se listan finns den här, det är vanligt anteckningsdokument på 6,6 mb. Åtminstone mitt F-secure hittade inga skadliga program i filen.

http://www.multiupload.com/Q5EQT6NDKF

Den som fattar, den fattar - Khadaffi-special

2011-10-22T11:09:00.000+02:00

Maroon 5´s ratade singelkoncept

2011-10-15T19:21:00.004+02:00

"..Wherever you want Get inside it And you want to steer But I'm shifting gears I'll take it from here And it goes like this"

Nu förutsätter det här skämtet att man dels känner till Maroon 5s sönderspelade "Moves like Jagger" samt fysikens rockstjärna Stephen Hawking. Eventuellt finner några läsare skämtet inkorrekt, men jag tror att Hawking och andra handikappade har humor och självdistans. Det senare är en allt mer sällsynt egenskap i dagens samhälle. Ett bevis på Hawkins självdistans är att han inte stämde skiten ur Matt Groening för hur han porträtterades i Simpsons.

Den som fattar, den fattar...

2011-10-08T16:46:00.003+02:00

Äntligen! Sverige tar "litterärt hockeyguld!"

2011-10-06T13:01:00.007+02:00

Ska inte påstå att jag läst något av Tomas Tranströmers dikter, men när jag nyss såg Peter Englund säga ett känt svensk namn skulle få Nobelpriset i litteratur; då kändes nästan samma glädje som när Sverige vinner en oväntad VM-final! Ok hade varit lite roligare med Astrid Lindgren, Bob Dylan eller som jag ser det Ulf Lundell. Det enda som fattades var Gert Fylkings traditionstyngda "Äntligen!"

Den dansande ryssen : Breaking News

2011-10-03T22:02:00.000+02:00

Breaking News har under hösten snöat in sig på youtubeklipp på fulla ryssar, en del osmakligt annat ganska kul. Det lilla som i finalen visades av detta klipp var genialt i all sin misär. Lyckades lokalisera klippet i sin helhet, det går inte att förneka att den dansande ryssen sprider glädje..

Ursprunget till Filip Hammars frisyr...

2011-09-29T23:21:00.004+02:00

Vissa hävdar att den påminner om David Lynch, jag skulle däremot hävda att inspirationen hämtats från mer chokladsmetiga sammanhang...

Aftonbladets genomborrande Hollywoodgranskning

2011-09-28T17:36:00.001+02:00

Ein Glas, Ein Båge, Ein Mediabrille!

2011-09-27T22:44:00.003+02:00

Kanske inte helt klockren rubrik, valet stod mellan bildtexten och den nu använda. Nu blev det som det blev, mer fyndigare än så är jag inte 22:56 på kvällen. Kunde givetvis haft fler kändisar, men detta är ett representativt urval av olika typer av kändisar som av en "ren slump" har samma smak av brillor: S:k Mediaglasögon. Något förvånande hittade jag inte den modekänsliga gubbtrion Schyffert, Björk och Gårdinger bland mediaglasögonbärarna. Kanske minns de fortfarande sin grundskoletid på tidigt 70tal då glasögonorm inte var något eftersträvansvärt.

Uffe & Lasse bakom sina mediaglasögon

2011-09-25T19:21:00.013+02:00

Den senaste tiden har två för bloggen (initialt) förekommande rocktrubadurer gjort något väldigt annorlunda. Först går Ulf Lundell ut med han han är färdig med musiken och kallar musikbranschen för en stor depression. Hans huvudsakliga sysselsättningen verkar istället bli måleri, författarskap och odling av sitt bohemskägg. Inte första gången han säger det, men det känns mer ärligt och definitivt när en gubbig Uffe i tomteskägg och löjligt trendiga glasögon* säger det. Att han likt många artister skyller på nedladdning har jag full förståelse för. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på Uffe som1967 krökade med Johnny och blodiga Bart. En värld där kulturen är fri och tillgänglig för alla, var det inte det alla 68:nissarna drömde om?!

Den andre trubaduren är hans yngre efterföljare Lasse Winnerbäck. När Uffe blivit allt mer bohemisk och inåtvänd vilket har kulminerat med veckans (oåterkalleliga??) beslut har Lasse också gjort viss helomvändning. "Lill-Uffe" har aldrig varit känd för att vara en muntergök som bjuder på sig själv i media. Istället har han med den äran låtit musiken tala för sig själv. Igår kom början på en ny Winnerbäck när han gästade Niklas Strömstedt "Tack för musiken", ett förövrigt lyckat musikprogram av SVT. Winnerbäck är ingen mediaclown som Plura men i jämförelse med den vanlige buttre Lasse var skillnad astronomisk, t ex drev han med Strömstedts fascination för döda fåglar. Än mer komiskt blev det när en stirrig Stefan Sundström ramlade ner i intervjusoffan och tvingade Lasse att sjunga Ewert Taubes mer snuskiga visor. Fast allra bäst var givetvis när Winnerbäck till både publiken och Strömstedts förtjusning framförde sina monsterhits som "Söndermarken" och "Elegi".

*Sen kan jag inte låta bli att observera att såväl Uffe, Lasse och även Strömstedt bär samma typ av glasögon. Om dom nu vore ensamma om det skulle jag inte orda mer om detta, men de är överallt!! Alla s.k trendiga människor i mediabranschen och dylikt bär dem nu, har även noterat att kvinnliga kändisar bär exakt samma par. Så vad kommer denna ängsliga trend för "mediaglasögon", som icke glasögonbärare förstår jag inte grejen, kanske bäst att avsluta detta inlägg som ligger farligt nära en modespaning...=D

"Alla vill ha samma typ av annorlunda saker" - Wille Crafoord

"Nya" Two and a half men - Bättre än väntat utan Sheen

2011-09-20T21:51:00.009+02:00

Trots min sågning av introt tycker jag avsnittet var bättre än väntat. 28 miljoner amerikaner såg i veckan Ashton Kutchers debut som Charlie Sheens ersättare, gissar att de flesta hade väldigt låga förväntningar. Hur ersätter man huvudrollen i en serie som i mångt och mycket var skapat runt Charlie Sheens hedonistiska/galna personlighet?! Skillnaden mellan seriens Charlie Harper och verklighetens Charlie Sheen var lövtunn, vilket i viss mån bidrog till att Sheen spårade ur i våras; bl a en total sågning av seriens skapare Chuck Lorre.

Detta avspeglade sig redan i inledningen, i en kanske lite för elak begravningsscen tas all ära och redlighet ur Charlie "Sheen" Harper. Trotts att Charlie i serien hade flera vänner i serien dyker inte en enda upp på begravningen. Istället dyker alla hans ex upp med intention att spotta på hans kista. Ingen i Harper-familjen visar upp någon form av sorg på hans begravning, istället bara spott, spe och likgiltighet. Charlie Harper hade svinaktiga karaktärsdrag, men riktigt så usel relation hade han inte till alla kvinnor, eller sina släktingar, framförallt brorsonen Jake. Här framstår han som totalt likgiltig inför sin farbrors död, trotts att de har stått varandra nära ända sedan han var barn. Det är märkligt att tecknade serier som Simpsons och South Park kan skildra död & begravning på ett mer värdigt sätt. Men allt handlar i grund och botten om något så småaktigt som hämnd, detta är Chuck Lorres hämnd på Sheen.

Kutchers introduktion var ok, men krystad och klichéartad. På klassiskt komedimanér snubblar han in i handlingen när brodern Allan håller i kremeringsurnan, krävs ingen examen i logik för att räkna ut att den askan ska hamna på fel ställe. Han spelar den något korkade IT-miljonären Walden Schmidt som misslyckats med ett självmordsförsök utanför Charlies gamla strandhus, vilket han föga förvånande blir den nya ägaren till. Allan ser honom som en olycksbroder efter som de båda lämnats av sina fruar, det dröjer dock inte länge innan Allan inser att hans nye hyresvärd har samma flyt i livet som hans numera döde storebror, inte minst när det gäller kvinnor. Jag tycker Kutcher funkar, karaktären är inte så olik hans gamla paradroll som den korkade Kelso i "That´s 70s Show". Förhoppningsvis kommer skämten ha större variation än mer eller mindre tydlig antydan om hur välutrustad Walden är. I premiären återanvändes det temat lite för många gånger.

Sånt man bara ser i TV-debatt från USA...

2011-09-14T23:29:00.008+02:00

Ungefär 00:50 sker något totalt oväntat och otänkbart, brukar inte riktigt vara dom publikreaktionerna från en svensk TV-debatt. När jag såg klippet ikväll på The Today Show trodde jag först det ett skämt från Jon Stewart, men icke.

Höstens sämsta TV-intro

2011-09-13T23:43:00.002+02:00

Det här kan mycket väl vara den sämsta idén i TV-historien sedan Bobby Ewing återuppstod från det döda i Dallas. Vet inte exakt hur de ska få ihop det att Ashton Kutchers IT-miljonär flyttar ihop det med de återstående i familjen Harper. Charlie lär enligt illa dolda rykten dött en en mycket plågsam död i säsongens inledning.

...minns 11/9 - bonusinlägg

2011-09-11T18:01:00.006+02:00

Fick inte riktigt ihop ett inlägg kring den här bisarra målarboken, men det räcker nog gott så här för att illustrera det unika med den här hårt kritiserade målarboken.

Personligen hade jag inte givit bort den här boken till ett barn, men samlarvärde har den definitivt.

...minns 11/9

2011-09-11T09:51:00.018+02:00

Svårt att undvika dagens mest vanliga blogg-ämne 9/11-dagen, som 30+are påminns man också att man för 10 år sedan befanns sig mitt i den s.k ljuva ungdomstiden med allt vad det innebar av frihet och lättja. Det sägs att alla minns vad dom gjorde den här dagen, kanske stämmer det för jag minns ganska exakt vad jag gjorde. Som student satt jag framför datorn och slet med en rapport om våghalsiga backpackers i Asien. Eftersom Teven stod på i bakgrunden präglades den texten inte oväntat av de livebilder jag såg från NY, minns inte exakt vad jag skrev i texten men stilen var inte helt olik mina mer ironiska blogginlägg. Jag minns däremot min lärares skriftliga omdöme. "Var inte så cynisk!" Den stackars doktoranden var inte helt tillfreds med min sågning av backpackerkulturen. Långt senare hörde jag att samma doktorand hoppat av den akademiska världen och blivit entreprenör i Dubai istället, var det nu har med saken att göra.

Det finns vissa fenomen och människor som blivit förknippade med 9/11. Givetvis superskurken Usama bin Ladin med sina gryniga hemvideofilmer, George W Bush med sina eviga felsägningar och westernmässiga uttryck samt dokumentärfilmaren Michael Moore som blev supermiljonär på de böcker och filmer som skildrar ovanstående. Under de här åren fanns en ökad grad av USA-fientlighet som nådde ända till Sverige, visserligen inte på samma nivåer som det röda 70talet, men Michael Moore tjänade nog en och annan krona på de massupplagor av "Stupid White Men" och liknande USA-hatande böcker som glatt salufördes i vilken ICA´s bokavdelning som helst. Själv köpte jag pockupplagan, drygt 10 år senare undrade jag varför och sålde samma bok på loppmarknad för två kronor.

Det var även under den här tioårsperioden som Youtube slog igenom, många klassiska humorklipp har (in)direkt koppling till 9/11 t ex detta klassiska George W Bush-klipp.

Sedan fanns klipp som var baserade på riktiga nyhetsinslag men som kanske hade mindre gemensamt med verkligheten, t ex den här musikvideon som ironiskt speglar den relation Bush & Blair hade under krigsåren.

Den här än mer komiskt hämningsfulla låten visades t.o.m på "The tonight show "hos Jay Leno , så även i svenska Kanal 5.

Det inledande klippet kommer från det klassiska p3-humorprogrammet Rally med Peter Apelgren & Co. Tveksamt om den typ av humor skulle släppas igenom i dagens mer försiktiga P3.

The return of Dagdrivarklubben

2011-09-06T15:33:00.005+02:00

Som ni märker blev min paus kortare än vad som antyddes i mitt senaste dystra inlägg. Anledningen till detta är att min datorväska lyckligtvis återkommit i rätt ägo. Föregående inlägg lät kanske aningen dystert och bittert, men jag tror knappast mina bloggkollegor eller andra direkt hade prioriterat bloggandet under liknande omständigheter. Tänk er in i ett scenario att ni inte bara förlorat en dator, ni har också blivit av med två externa hårddiskar vars innehåll sträcker sig fem år tillbaka i tiden. Tänk er att förlora all musik, film,program ni på olika sätt kommit över, tänka också på ett scenario där ni förlorar mer svårersättliga saker som familjebilder & filmer, texter ni skrivit, bilder ni producerat, skolmaterial, rapporter och uppsatser som ni lagt ner åtskilliga timmar med. Tänk er också in i det väldigt smidiga men oerhört korkade att ha ett dokument som visar samtliga koder t ex bank & mail. Tänk också in ett scenario där er bankdosa inklusive de aktuella räkningarna för månaden skulle förvinna eftersom allt ovastående befanns sig i samma väska.

Låter inte så roligt va?!

Nu var det lyckligvis en hederlig person som fann väskan och lämnade in den på hittegodsavdelningen. Det är åtskilliga tankar som går genom en människa när sådant inträffar, man hinner reflektera en del hur pass beroende man faktiskt är av en dator i dagens samhälle. Så sent som igår hade jag börjat vänja mig vid tanken på en betydligt mer bantad digital tillvaro, istort sätt begränsad till bankärenden och enstaka surftillfällen på biblioteket, jag han t.o.m se det nyttiga i att kunna göra annat istället på den tid man sitter framför datorn. Nu sitter jag återigen vid min gamla trotjänare, men riktigt redo för att börja blogga igen är jag inte efter den här pärsen. Det kan nog vara nyttigt att ta semester från datorn några dagar, men var så säkra Dagdrivarklubben återkommer med nya inlägg i samma stil!

Bloggpaus in i evigheten

2011-09-04T17:56:00.007+02:00

Jag vill här med annonsera om en bloggpaus på obestämd tid, kanske rentav för evigt. Känner mig varken sugen eller motiverad till att skriva några blogginlägg eller skapa några tramsiga bilder. Har råkat ut för en slumpartad datorstöld ombord på kollektivtrafiken, väldigt naivt trodde jag att folk skulle låta väskan ligga kvar, men bara några minuter senare när jag undersöker bussen finns den inte kvar.

Själva förutsättningen och verktygen för det som gjorde Dagdrivarklubben finns inte mer, åtminstone inte i min ägo. Får passa på att tacka alla som bloggare/läsare som jag råkat min väg under åren. Om jag återkommer är skrivet i stjärnorna, men som det känns nu behöver jag tid att försöka pussla ihop mitt liv igen (det digitala). Så med detta lämnar jag över till Frankie Boy..

Ragnar Skanåker vapenshoppar i München

2011-08-29T21:01:00.008+02:00

Gamla vitsar blir som nya - XXIII

Strax innan OS i München skulle mästerskytten Ragnar Skanåker köpa ett nytt kikarsikte till sitt "prickskyttegäver" som han planerade att introducera i älgjakten samma år. Skanåker går in i en välsorterad tysk vapenbutik; -"Prova det här", säger försäljaren. "Det är så bra att du kan se ända in i mitt vardagsrum där uppe på berget."

Skanåker kikar och börjar skratta hysteriskt.
"Vad är det som är så jävla roligt?!" -Säger försäljaren.
"Jag ser en man med 30 cm lång pitt som jagar en naken blondin runt i vardagsrummet!"

Säljaren blir alldeles vansinnig, och hämtar två skott.

"Du får kikarsiktet gratis om du skjuter sönder min frus huvud med det första skottet, och mannens penis med det andra.

Skanåker tittar en gång till, och säger:

"Nu kan jag fixa det med ett skott..."

--------------------------------------------------------------------------------
Editering: Självklart har historien inte hänt, däremot hävdade Fredrik & Filip (tror det var i podcasten) att det finns en anekdot kopplad till Skanåker och hans skrytsamma skjutförmåga och händelser under OS 1972, dock ej sportsliga sådana. Han påstås ha erbjudit den tyska polisen att gå in och knäppa terroristerna som höll den Israeliska idrottsmännen som gisslan. Vilken fantastisk scen det hade blivit i Spielberg-filmen -MÜNICH

Händiga Manny var är du?!

2011-08-27T20:43:00.002+02:00

Att jag bloggat i mindre omfattning beror inte bara på lathet, min arbetsmiljö har klart försämrats sedan grannen ovanför fått ett läckande badrum. Det har varit en mindre följetong under sommaren, med mystiska vattensamlingar i badrummet. Först trodde jag att mitt handfat var boven i dramat, men under "kvällstidningsläsande" ser jag att något rinner från taket samtidigt som grannen duschar..hoppas jag.

Eftersom jag har en snäll hyresvärd kom en hantverkare bara någon dag senare. Så jag har fått vänja mig ett delvis demolerat badrum under sommaren, men till slut blev taket fixat och läckan likaså. Men gissa vad som bara någon vecka senare möter mig i badrummet, en stor pöl och för bara en stund sedan upptäckte jag att även hallmattan är mystiskt våt. Den glädje jag kände över en markant hyresreducering har försvunnit när jag inser vilken "Drömkåken-tillvaro" jag har att se fram emot i höst...

(P.S Händige Many är ett barnprogram om en hantverkare med talande verktyg. Many kan beskrivas som hantverkarnas svar på Fredrik & Filip, totalt omotiverat slänger han sig med engelska uttryck i en konversation. För visst låter det häftigare att säga "Ge mig the screewdriver" istället för "ge mig skruvmejseln".)

Khadaffi Fugitive Playset

2011-08-23T20:56:00.006+02:00

Min första utrikespolitiske "Lego Playset", blev inte speciellt komisk men kanske är det så här Khadaffi med youtube-hiten "Zenga Zenga" tillbringar sin tid just nu. En slutgiltig kurragömmalek med vapen på Tripolis gator.

Gäster med gäster - Redaux

2011-08-21T19:07:00.002+02:00

Den rådande trenden TV-världen är att damma av gamla tittarfavoriter, t ex TV4s "Fångarna på fortet" eller TV3s "Blåsningen". SVT ska naturligtvis inte vara sämre och letar upp den klassiska lördagsunderhållningen från 80talet "Gäster med gäster". Eftersom jag stundtals önskar att världen såg ut som 1987 gillar jag det, men då krävs att man verkligen trycker på nostalgiknappen. Det gjorde TV4 fullt ut när de återinsatte Gunde & Agneta i tjänst och behöll den ursprungliga signaturmelodin från det glada 90talet.

SVT´s nya variant av "Gäster med gäster" har lite gemensamt med Lennart Swahns flaggskepp. Charadmomentet med kändisar består men annars är lite som är bekant. Till att börja med har de inte återanvänt den hetsiga signaturmelodin från 80talet utan producerat en nytt såsigt intro. Förändringar kan vara bra, men när det gäller TV-nostalgica är det viktigt att man lämnar kvar något från förr så att tittarna känner igen sig. Det finns en anledning till att t ex Hawai Five-0 från 2011 valt att uppdatera ursprungstemat från 60/70talet. Inga jämförelser i övrigt mellan dessa teman. Rickard Olsson är verkligen ingen Lennart Swahn, det är nog Rickard glad över men han saknar den "ordning i klassen"-pondus som Swahn hade över de tramsiga kändisarna. Sedan inbillar jag mig att charaderna var mer vågade förr, men det kanske är en vandringssägen (som andra kopplade till Lennart Swahn )att de ofta hade en sexuell anspelning på 80talet i stil med; -"Min Benjaminfikus från Uranus vägrar stå, trotts att jag besprutar den varje kväll".

Ett annat moment som dragits in från Swahns tid var tidsstudiemannen från Vaxholm, idag klockas det på ett mer raffinerat sätt i kontrollrummet. Men under ångTeves dagar kunde man faktiskt se en vithårig pensionär sitta med block och stoppur ha blykoll på alla sekunder. Tummen upp för den förändringen. Att kändislagen inte ser likadant ut som under 80talet är naturligt, en del är döda, andra är för gamla eller bortglömda men dom har alla det gemensamt att de var superkända namn på 80talet. Björn Skifs, Johannes Brost, Jarl "kyrkohedern" Borsén, Jeja Sundström mfl. Det krävdes mycket innan Swahn släppte in några rookies, t ex fick Robert Gustavsson slava åtskilliga år i den där Björnens magasin innan han fick vara med i den sista omgången på 90talet. Panelen 2011 har både bra och dåliga namn, Lena Philipsson , Per "Grotesco"Andersson, Morgan Alling, mfl funkar, speciellt Per som totalt struntade i reglerna och drog improviserade skämt istället. Troligen är det han som äntligen vågar dra i den där jävla "tofsen", denna mytomspunna artefakt från Swahns tid består, alltså den tofs som man till 80-talskändisarnas fasa inte fick rycka i. Ett nytt moment var hemliga gästdeltagare; funkade sådär med Nanne Grönwall & Nasim Al Fakir, hoppet är att t ex Kjell Berqvist eller Henrik Dorsin dyker upp

Det svaga korten är Anton Lundqvist, som totalt omotiverat varit komiskt alibi i året "Allsång på skansen". Det får vara nog med nepotism inom nöjesbranschen, kunde inte någon av veteranerna från förr eller fått den platsen?! T ex Johannes Brost har (kanske till mångas förtvivlan) inte lämnat rampljuset, och hade garanterat levererat. I boken "Två nötcreme och en moviebox" av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson beskrivs mycket träffande varför det är så.

"Gäster med gester: En funktion i livet för Johannes Brost".

Expressens penetrerande hovgranskning

2011-08-18T19:33:00.009+02:00

Vad kvinnan i mitten har gjort förstår jag, har ett hum om vad mannen i glasögonen haft för funktion i det hela. Men vad har den "Lasse Holmbruna" mannen till höger med denna aktivitet att göra? Ser man på bildens komposition är det hovreportern som dominerar blickfånget, men hans roll är väl ändå rätt minimal i det hela. Med största sannolikhet har Daniel & Vicktoria genomfört Royale Misson I utan hjälp eller bevakning från Expressens hovreportrar. En kunglighet som däremot fick hjälp med detta från sin hovrep...sorry...hovstallmästare var Gustav III.

"När Gustav III första gången skulle ha samlag med sin fru förefaller han haft uppenbara problem. I en av "Muncken" noga dokumenterad rapport (och av drabanter intygad händelse) uppges hur kungen kallade in honom i sitt sovrum och bad honom om hjälp "att hitta hålet" och fysiskt hjälpa till under denna akt som gått till historien."

Besökarna -Teaser

2011-08-16T20:17:00.008+02:00

En liten teaser inför min analys av kultkräckisen Besökarna. Som bilderna visar är det hög kulturell nivå i denna 80talspärla, så det kommer tyvärr krävas mer tid innan publicering.

To be continued...

Motiverad moralpanik på SVT

2011-08-09T09:40:00.004+02:00

Dagen Efter vansinnesdådet på Utøya valde SVT att dra in Rickard Olssons "Sommarkväll," det gästades av Mauro Scocco, Petra Mede och Håkan Juholt. Det har spekulerats om det var Juholt som begärde att programmet frös inne, eftersom det blir okänslig att en hög Nordisk politiker just då sitter i TV och tramsar. Jag trodde att programmet skulle sändas under en annan lördagskväll, vilket det alltså inte har gjort. Efter att ha sett programmet på SVT-Play så har jag förståelse att de stoppade sändningen och troligen aldrig kommer visa programmet i TV.

För er som inte är bekant med programformen kan det beskrivas som: Kändisar äter grillmat framför publik i skärgårdsmiljö. I detta program skämtades bl a om Juholts mustasch, hur många Mede har legat med men också två efter omständigheterna mer opassande skämt.

1. Att Håkan Juholt och Mauro Scocco precis som alla födda i jungfruns tecken har en pedantisk seriemördarpersonlighet.

2. I det återkommande inslaget frågelådan framkom att den Astrid Lindgren-karaktär Petra Mede mest identifierades sig med var Draken Katla.

Petra Mede - "Jag är oberäknelig, man vet inte var jag är.
Hatad av många, men älskad av mor..."
Richard Olsson -"..och alltid velat döda."
Håkan Juholt- "Döda barn.hoho! "
Petra Mede -"Ja döda barn...hahaha!"

(Programmet spelades in tidigare på sommaren bör kanske tilläggas.)

EDIT: Programmet repriserades 13 augusti på ordinarie sändningstid 20:00, så jag hade fel.

Så vad gör Tito Beltran nu för tiden?!

2011-08-05T11:06:00.005+02:00

Hittade den här bilden på Tito Beltran i våras troligen på någon Rhapsodisk sida, tur att jag gjorde en skärmdump för denna komiska pärla finns inte kvar på hemsidan. Text & Bild talar för sig själva. Förövrigt verkar det inte "världsartisten" ha lagt karriären på hyllan, så sent som i april deltog han i den här argentinska kändistävlingen. Något säger mig att Tito inte är tänkbar deltagare i "Hål i väggen" på Kanal 6...

Oklart dödsbud per Express(en)

2011-07-30T21:17:00.002+02:00

Ett solklart fall av felplacerade rubriker/bilder, jag kan knappast varit ensam om att tolka det som Motörheads svenska trummis lagt pinnarna på hyllan. Inte så kul för Mikkey Dee:s anhöriga som råkade slösurfa på Expressen den dagen. Visserligen förtydligar den mindre rubriken vem det handlar om, men visst är det en illa vald huvudrubrik och bild.

Att sluta snusa 2.0 - En uppdatering

2011-07-24T18:15:00.003+02:00

Det är nu fem månader sedan jag tog beslutet att sluta snusa, mitt tidigare rekord på tre månader är slagits med råge. Otroligt att det gick så smidigt att bli fri från tobaksbegäret, inget desperat tiggande av snus/cigarreter från vänner och bekanta utan enbart nöjt mig med Onicos portionskuddar med havre. Återstår nu bara att göra sig av med denna ofarliga men likväl fåniga ovana. Att det är ofarligt har bekräftats av min tandläkare som hade observerat en klart förbättrad hälsa rörande tandkött/tandhalsar. Tyvärr får jag inte betalt av Onico för att skriva det här, men jag rekommenderar det varmt till alla andra som fallit i tobakens fällor.

MISSION ACCOMPLISHED

The Midsumer Murders: The Cameron Connection

2011-07-21T19:23:00.005+02:00

David Cameron har i Sverige varit en ganska anonym PM jämfört med sina företrädare, men nu i samband med den aktuella avlyssningsskandalen har åtminstone jag lyckats lära mig hans namn. Han har nämligen en dubbelgångare...

Recension: Little Fockers

2011-07-18T13:03:00.006+02:00

Jag har inget emot uppföljare, det finns en viss mått av trygghet att återse samma karaktärer i film efter film. Fast helst bör de nya delarna tillföra något nytt i intrigen och inte bara mala på med samma historia en gång till. Little Fockers motsvarar tyvärr det senare, de första två delarna "Släkten är värst" (2000) och "Familjen är ännu värre" (2004) hade en viss charm. Ben Stillers klantiga sjuksköterska med det osannolika namnet Greg Gaylord Focker skapade stor komik med sin svärfar den f.d CIA-agenten Jack Byrnes spelad av ingen mindre än Robert de Niro. De första filmerna vilade mycket på humorn kring namnet Gaylord Focker samt de Niros image som hårding i tidigare filmer. Det gick att skratta åt den galne svärfaderns övervakningsmani som använder hela CIA´s arsenal för att hitta minsta spricka hos sin blivande svärson Gaylord. Nu 2011 har de Niro tappat mycket av sin tidigare machoimage och framstår mest som en sur gubbe, att han lyriskt använder Google istället för CIAs databas för att snoka på Stiller ger väl en antydan vilka som sponsrat filmen.

Filmens titel må heta Little Fockers, men Focker-barnen har inte speciellt mycket att göra i filmen. Återigen är det en tröttsam duell mellan svärson & svärfar, det nya momentet är att de Niro misstänker att svärsonen är otrogen med Jessica Albas läkemedelssäljare. Den produkt hon saluför bidrar till en av filmens riktiga garv, det räcker väl att säga att det är en viagraliknande produkt och att de Niro överdoserar. Visst är det billiga Stefan & Krister-poänger som man skrattar åt, men är det verkligen värdigt för "don Corleone" att sluta sin karriär som en amerikansk variant av Jarl Borsén? Den andra höjdpunkten är en slagsmål mellan Stiller och de Niro förlagd till ett bollhav! Förhoppningsvis är detta det slutgiltiga kapitlet i sagan om The Fockers, men säker kan man aldrig vara.

Betyg: 2 av 5

Anställningsintervju på CIA

2011-07-18T12:54:00.001+02:00

Gamla vitsar blir som nya - XXII

För ett par månader sedan sökte CIA en lönnmördare. Det är svårt att bli antagen till den typen av tjänster, och de sökande testas noggrant. Efter den inledande gallringen återstod bara tre personer: två män och en kvinna.

Det bestämdes att ett sista test skulle avgöra vem som skulle få jobbet. Den förste mannen ställdes utanför en dörr, och så fick han en pistol.

"Vi behöver försäkra oss om du kan följa instruktionerna oavsett omständigheterna" sa CIA-agenten.

"Din fru sitter på en stol därinne. Gå in och skjut henne".

Mannen svarade chockat:

"Menar du allvar? Inte kan jag väl skjuta min fru?"

"Okej" sa CIA-agenten.

"Du är inte rätt kille för jobbet, med andra ord".

Den andre mannen utsattes kort därefter för exakt samma test. Han blev också chockad, men gick in i lokalen. Han blev kvar därinne i fem minuter, och kom sedan ut igen. Tårögd sa han:"Jag försökte verkligen skjuta henne, men kunde bara inte. Jag är nog inte rätt man för jobbet, helt enkelt. "

CIA-agenten sa:"Nej, det är du definitivt inte. Hämta din fru och åk hem".

Nu var det den tredje sökande; kvinnan, kvar. Hon visades till dörren, fick en pistol i näven, och så det grymma uppdraget:

"Din man sitter där inne på en stol. Gå in i lokalen och skjut honom."

Kvinnan tog revolvern, öppnade dörren och gick in. Innan den ens hade slagit igen bakom henne hördes ett skott. Efter det hördes skrik, ett rummel som om möbler kastades omkring, och det brakade i väggarna. Det höll på i flera minuter, och till slut tystnade oväsendet. Dörren öppnades långsamt, och kvinnan klev ut, torkade svetten ur pannan och sa:"Ni kunde väl sjutton ha berättat att det var lösa skott i pistolen. Nu blev jag tvungen att slå ihjäl honom med stolen".

Beckhams stal George Costanzas idé!

2011-07-12T08:15:00.004+02:00

Media rapporterar att det trendiga paret David & Victoria Beckham fått en dotter döpt till Harper Seven, men tanke på hur ytliga, trendiga och moderiktiga detta par är det komisk att de snott namnidén från den den lönnfeta, bittra och inte speciellt trendiga George Costanza!

Redan 1996 hade George en utarbetad teori varför hans eventuella barn skulle heta Seven, vilket går att se här.

"GEORGE: No, Seven.

SUSAN: Seven Costanza? You're serious?

GEORGE: Yeah. It's a beautiful name for a boy or a girl...

GEORGE: ...especially a girl. Or a boy.

SUSAN: I don't think so.

GEORGE: What, you don't like the name?

SUSAN: It's not a name. It's a number.

GEORGE: I know. It's Mickey Mantle's number. So not only is it an all

Around beautiful name, it is also a living tribute.

Mikael Nyqvist "förkrossande" debut i Hollywood

2011-07-11T14:50:00.010+02:00

Det har under året skrivits spaltkilometer om trenden med svenskar i Hollywood, och för en gång skull verkar det finnas viss fog för hypen. Det är inte bara gubbarna Stellan & Stormare som får spela biroller i pirat & rymdfilmer, såväl Skarsgård d.y som Joel Kinneman har fått spela mer prestigefyllda huvudroller som amerikansk soldat (Generation Kill) respektive polis (The Killing). Sedan har väl en viss vampyrserie gjort att Alexander Skarsgård för evigt gått om sin far i kändisskap, Malin Åkerman i Watchmen mm, och så var det väl någon Dramatenbuffel som skulle träffa Gandalf.. *Återstår nu att se om Noomi Rapace kan bli en internationell superstjärna tack vare Sherlock Holmes II, det är märkligt hur mycket Milleniumtrilogin fått fart på det svenska Hollywood-undret. Vem kunde för tio år sedan tro att de skulle spelas in en brutal thriller-trilogi i svensk 60talsmiljö med självaste James Bond i huvudrollen?! Även Mikael Nyqvist fick smaka lite på Hollywood tack vare rollen som Micke Blomkvist. Man ska inte döma efter en trailer, men inte känns Nyqvists skurkroll som speciellt dominerande i Mission Impossible IV. Men väldigt god vilja kan man säga att "Tillsammans-stjärnans" spelstil fullständigt krossar Tom Cruise=D

Stackars Micke verkar i närmast bortklippt, jag var tvungen att freezefrejma hans enda sekund (1:23) i trailer för att kunna se honom.

Inte så torr teori om Bildts fickwitter

2011-07-10T22:39:00.004+02:00

I 2011 version av "Rosévinsdalen" finns mycket att kommentera, speciellt för den som mer bryr sig om det triviala och inte politiken. T ex att Christer Fuglesang börjar sluddra osammanhängande i TV när han försöker bevisa att 60 sömnpiller är totalt ofarligt, Carl Bildt i DJ-battle mot Östros ersättare Tommy Waidelich. Klart att politikerna ska få ha sin "Hultsfredsfestival" med allt vad de innebär av vin, valfri partner & sång. Däremot brister det något i trovärdighet att först se Waidelich i stekarposer till Lady Gagas "Pokerface", för att dagen därpå se honom försöka vara bister sidekick till Juholt. (Det eventuella satanistiska förtecken som finns på bilden lämnar jag till andra att blogga om). Tveksam om bloggfavoriten Öströs skulle dansat till Pokerface, möjligen "Tråkerfejs" =D.

Det finns lyckligtvis inga uppgifter på att Bildt sjöng, däremot visar Aftonbladet TV upp "The Bildt-dance". Annat som Bildt uppmärksammats för är detta mystiska twitter från Almedalen.

Visst kan det röra sig om "ficktwitter", men det kanske finns andra förklaringar; t ex att Bildt försökte twittra refrängen till små grodorna (Koackackackaaa) eller finns andra orsaker?!

Ingmar Bergman i Tintin

2011-07-07T17:50:00.007+02:00

Hittade på mitt bibliotek den kompletta samlingen av av de klassiska Tintin-dramatiseringarna från 70 & 80:talet. Det var en sann nostalgikick att åter höra Tomas Bolmé som Tintin, Bert-Åke Varg som Dupontarna samt Åke Lindströms oefterhärmliga tolkning av den svärande och törstige Kapten Hadock osv. Det är en viss klasskillnaden på den tidens dubbning och den man hör idag på Disney-channel etc. Det var ett och annat som överraskade mig, inte minst vilka skådespelare som varit med i projektet. T ex har svensk skådespeleris badboy Kjell Bergqvist tolkat den mycket färglösa huvudrollen Tintin (i Hajsjön). Den glade tjockisen/supersmala Uffe Larsson göra ett antal mindre skurkroller, Ulf Brunnberg som sinnesjuk kines! i Blå Lotus! Pontus Enhörning spelar...nej inte riktigt men nästan. Den idag mystiskt bortglömda s.k "Rederietstjärnan" Thomas Hellberg har många tunga skurkroller som t ex Al Capone. Det verkar som dom smög in lite vuxenreferenser i dessa inspelningar primärt riktade till barn. Åtminstone tolkar jag det som skådespelarna här vågade sig på att driva med Ingmar Bergman. Kanske inte helt riskfritt för karriären 1986, då Bergman fortfarande var gudfader av film & teater.

Turnéduon som aldrig blev av...

2011-07-06T13:39:00.003+02:00

"Oh my god, oh my god
It's a wonderful surprise"

Vad har Pontus Enhöring tagit vägen?!

2011-07-03T22:46:00.003+02:00

Av någon anledning var inte Pontus Enhörning närvarande i helgens Enhörning & Lihv på P4, han hade kanske andra åtagande kopplade till karaktärsklubben?!Kanske var det en slump, eller hade Sveriges Radio en elak musikläggare som valde den här låten i helgens sändning.

Vad komiken i låtvalet är får ni googla fram själva. Men låt oss säga att den inte så hedervärda gruppen kändisbrottslingar med namn som TV-mannen, Nöjesprofilen, Rederietstjärnan, Världsartisten nu fått förstärkning i form av Radiostjärnan.

Godtagbar premiär för John Barnaby

2011-06-29T17:45:00.008+02:00

I gårdagens sommarpremiär på Morden i Midsomer var allt nästan som de brukar vara. I vanlig ordning fantasifulla mord i typisk brittisk medel/överklassmiljö. Avsnittet "Mordet i krypfilen" (töntig svensk översättning) lyckades någorlunda förena internatskolemiljö med brittisk veteranbilsnörderi.

Det nya med avsnittet var att det introducerade vardagsbrottsligheten i Midsomers huvudort Causton. Inte bara mordiska kassörer i golfklubben utan vanlig "hederlig" underklassmissär med knarklangeri och utpressning. För en gång skull visades när Kriminalassistent Jones och kommissarie Barnaby rullade tummarna på kontoret i brist på arbetsuppgifter. Den nye kommissarien John Barnaby (Neil Dudgeon) verkar inte riktigt kommit in i sin roll, och hans kollegor och grannar verkar inte heller helt vant sig vid honom. Personligen saknar jag redan John Nettles komiska tankspriddhet och där frun Joyce snubblade över ledtrådarna. Att manusförfattarna gjort den nya Barnaby till torr akademiker/legitimerad psykolog är kanske inte den bästa idén för att göra honom omtyckt. Förhoppningsvis blir det bättre när frun anländer i kommande avsnitt, min skepticism för Barnabys psykologexamen delades även av den ovanligt vresige Jones.

Att Barnaby som nykomling uppför sig annorlunda går att ha överseende med, svårare med hans unge kollega Kriminalassistent Jones som här beter sig som Midsomers Gunvald Larsson och skriker på småbuset och snudd på tortyrmisshandlar knarklangare. Det går helt emot hans dumsnälla "Bobby Ewing-image" i serien. Sammantaget var det en helt ok introduktion för nye Barnaby, den mysiga brittiska mordstämningen består lyckligtvis (än så länge).

Den arga snickarens blir arga rörmokaren?!

2011-06-28T11:43:00.003+02:00

Givetvis hör inte bild och rubrik ihop med varandra, men det var så här Aftonbladets nätupplaga valde att placera nyheten. För den som undrar hade den arge snickaren slängt några båttjuvar i sjön...men skit nu i de... =D

Lotta på Hinseberg

2011-06-22T18:26:00.004+02:00

Visst är detta en lek med titeln "Lotta på Liseberg" och det snarlika namnet på kvinnofängelset "Hinseberg". Fast varför skulle inte Lotta Engberg kunna göra som Johnny Cash och göra bejublade framträdanden på San Quentin och Österåker-anstalten?!

You are getting old - TV-världens ständiga separationsångest

2011-06-16T18:05:00.010+02:00

Som tidigare nämnt är jag ett fan den animerade satir-serien South Park, vilket har reflekterats genom min genomgång av serien. Hade tänkt påbörja den sjätte delen, men efter veckans oväntade avsnitt i USA blir det istället en reflektion om separationsångest för TV-serier.

Jag hade inte ens börjat lågstadiet när den sista helikoptern 1983 lyfte från M*A*S*H 4077, så här i efterhand har jag förstått att det var en stor händelse i USA. Senare såg jag finalen via TV4s evighetsrepriser, och visst var det sorgligt när Hawkeye våndades hur han skulle ta farväl av sin kompis BJ. En metafor för tittarnas separationsångest?! Samma grepp har senare återanvänts i andra TV-finaler, så visst fungerar det.

Den TV-serie final som berört mig mest var Seinfeld, som alla i min dåvarande umgängeskrets var jag ett stort fan av serien. 1998 tyckte Jerry Seinfeld att det fick vara nog, vilket t.o.m Rapport gjorde reportage om. Eftersom Sverige låg två år efter i sändningar så berördes man inte lika mycket. Möjligheterna till att "fusk" via internet var små, nedladdning fanns inte på samma sätt och 90talets streamteknik var under all kritik. Finalen var i grunden som ett vanligt avsnitt, fast i rättegångsmiljö. Inget av de storstilade rykten man hört om bröllop mellan Elaine & Jerry, Newmans hämnd visades sig stämma. Det känslomässiga "farvälögonblicket" fanns istället i ett Best of-avsnitt innan finalen, det kulminerade i ett montage till tonerna av Green Day´s då nya låt "Good Riddance (Time of your life)". Precis som alla andra fans blev jag genuint sorgsen när jag för första gången såg det här och till fullo insåg att eran Seinfeld var över.

Senare under 2000-talet har Seinfeld fått sällskap på TV-seriernas elefantkyrkogård; t ex Frasier, Sopranos, Arkiv X, LOST mfl. Den TV-final som rönt mest uppmärksamhet var den mer polerade versionen av Seinfeld nämligen Friends/Vänner. Vid finalen 2004 var det världens största TV-serie, internets möjligheter till nedladdning bidrog till mindre tidsskillnad mellan amerikansk och övriga världens sändningstid. Därför blev även väntan på finalen ett globalt fenomen.

Precis som MASH handlade finalen om separationsångest bland vännerna. Monica & Chandler skulle flytta från den eviga lägenhet och bli föräldrar i villaförorten. Den naiva Joey gjorde tafatta försök under säsongen att hindra dem från att flytta, men inser till slut att man måste våga släppa taget. (Vad nu de kan vara en metafor för?) Givetvis slutade det både sorgligt och lyckligt, den scen som berörde mig mest är när Monica högg sönder Chandlers och Joeys älskade fussballsspel. Själva symbolen för deras barnsliga ungkarlslägenhet.

Andra finaler som inte berört mig men ändå värda att nämna är Tony Sopranos eventuella död i Sopranos-finalen 2007, en möjlig hyllning till J.R Ewings antydda självmord i det sista Dallas från 1991. Nu överlevde J.R bevisligen pga av ett antal onödiga TV-filmer, men den oväntat mörka finalen verkar ha hämtat inspirationen både från Charles Dickens Julsaga och den märklige Film & TV-skaparen David Lynch.

Svenska serier har haft väldigt få minnesvärda finaler. Mest spektakulär är Per Ragnars sprängning av Sporthallen Tre Kronor. Personligen tycker jag Rederiet var mer fantasirik genom att i de allra sista sekunderna släppa bomben att den döde patriarken Reidar Dahlen (Sveriges Jock Ewing) har en okänd son med den f.d "strippan" som tog över Dahlen-Rederiet.

Slutligen South Parks säsongsavslutning 2011- "You are getting old". Det hade tonen av ett oannonserat finalavsnitt. För första gången på 15 år var dom helt allvarliga och lyckades beröra tittarna (om man ser nätets reaktion, så även proffstyckarna). Temat med åldrande, att man glider ifrån sina vänner och sin familj blev oväntat känslosamt. Det kulminerade i en närmast "Bergmansk" scen där 10årige Stans föräldrar Randy och Sharon talar ut, erkänner att dom börjar bli gamla och vill göra andra saker innan det är för sent. I en sorglig montagescen skildras skilsmässan, hur huset säljs och familjen splittras upp i nya städer. Under scenen spelas Fleetwood Macs "Landslide" från 1977, texten användes på ett liknande sätt som med Seinfeld & Green Day.

Well, I've been afraid of changin'
'Cause I've built my life around you
But time makes bolder, children get older
I'm getting older too, well, I'm getting older too

Avsnittet har tolkats som metafor för att seriens skapare; numera medelålders Trey Parker & Matt Stone har växt ifrån den serie som de skapade som pubertala 25åringar. Att de ville göra annat i livet innan det är för sent, men att de av kontraktsskäl tvingas vara kvar. Så trodde även jag, men i veckan talade dom ut hos Jon Stewart och förnekade nedläggning.

The Daily Show - Trey Parker & Matt Stone
Tags: Daily Show Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,The Daily Show on Facebook

Ett enda stort antiklimax; så kan man sammanfatta alla nu meningslösa Facebook-grupper, snyftiga kommentarer på youtube , bloggar och nätforum som uppkommit för detta avsnitt. Ett bevis för att triviala saker som TV-serier kanske betyder lite för mycket för allt för många människor. Samtidigt är denna separationsångest för fiktiva personer inget nytt, redan i slutet av 1800-talet fick författaren Conan Doyle massor med brev från fans som krävde att hans skulle återuppliva romanhjälten Sherlock Holmes. Doyle höll ut till 1905, sedan lät han påtvingat Sherlock Holmes göra comeback.

Alexander Rybaks okände släkting

2011-06-12T18:58:00.012+02:00

Att violinister bråkar och slår sönder sina instrument tillhör kanske inte vanligheterna. Jag och andra blev förvånade när uppgifterna om Alexander Rybaks raseriutbr ott avslöjades. Inte riktigt den vanliga bilden av någon som använder den fredliga fiolen.För någon vecka sedan sappade jag nästan förbi "kvalitetsfilmen" "Under Siege 2", det som fick mig att stanna kvar var när Everret McGills (Twin Peaks) och hans terrorister började skrika:

"Who's Casey fucking Ryback?
Casey Ryback is an ex-Navy SEAL captain. A counter-terrorism expert. "

Den våldsamma violinisten i sjömanskostym, delar alltså efternamn med den minst lika våldsamme kocken Casey Ryback, här i sjöofficersuniform. Vågar man hoppas på tredje och avslutande film:

Under Siege 3 - Stradivarius of Stealth.

Vilka mer kopplingar finns mellan "Rybackarna"?! Ryback d.ä alltså Steven Seagal har också en musikalisk karriär, dock inte framgångsrik.

Seagal har även mäktiga vänner, det sägs att Carl "den motvillige" XVI Gustaf är ett stort fan av Seagal och att de brukar luncha när han är i Sverige. Även Rybak d.y har sina mäktiga vänner, men mer tveksamma sådana. Belarusbloggen som bevakar mänskliga rättigheter i Vitryssland kritiserar att Rybak har den här bilden på sin Facebook-sida. Han må vara vitryss, men han borde väl inse att det skär sig mot hans "Allsång på Skansen/Let´s Dance-image" att göra tummen upp för Lukasjenka - president i ett land som kallats för Europas sista diktatur. Då gör jag hellre tummen upp för Seagals vänskap med kungen, han har åtminstone aldrig kastat några undersåtar i fängelse.

Recension: The Punisher - Very Special Holidays

2011-06-10T20:19:00.015+02:00

The Punisher är en udda figur i den trikåklädda Marvel-familjen, helt utan superkrafter och scoutliknande moral. Den hämnande ex-polisen Frank Castle har mer gemensamt med Charles Bronsons “Death Wish-karaktär” än präktiga Spindelmannen. Det är inte så underligt att den svenska karaktärsskådespelaren Dolph Lundgren gestaltat rollen. Seriefiguren Punisher (eller straffaren som han hette på svenska) har jag knappt läst, av någon anledning var mer barnvänliga Stålmannen mer frekvent förekommande. Figuren har under olika omgångar haft sin egen tidning i Sverige, men kanske inte varit den stora framgång som förlaget hoppats på och också fått läggas ned i olika omgångar.

På mitt förvånansvärt väl utbyggda bibliotek hittade jag den här amerikanska specialutgåvan som fokuserar på Castles helgfirande, dock inte svensk Midsommar, men väl hur Punisher i vanlig ordning bestraffar maffiabossar och dylikt under Jul och nyårshelgerna. Vare sig de amerikanska tecknare & manusförfattare Palmiotti & Gray är bekanta för mig, däremot gör dom vältecknat hantverk. Inte minst i actionscenerna, det märks att Peter Bergtings Gängkrig 145 inspireats av Punisherstilen. Utan att vara expert på serien så får jag säga att den här utgåvan har ett ganska kvinnlig utgångspunkt. Det börjar med ett gäng änkor till maffiabossar som tröttnat på att Punishers dödar deras makar. De anlitar den kvinnliga yrkesmördaren Suspiria från Italien att likvidera honom. Det går nu inte så bra för damerna eller Suspiria, men i Julens anda låter den gamle surgubben Frank dem komma undan...fast givetvis efter en kraftig donation till välgörenhet. Den italienska yrkesmördaren är såklart en spegling av Frank själv, därför inte så förvånansvärt att de inleder en relation i den andra berättelsen. Förflyttad till Italiensk miljö tvingas de samarbeta mot en gemensam fiende. En ganska såpåliknande berättelse för att vara Punisher, men vanligt ultravåld finns med och biblisk bestraffning av skurkar t ex pedofila maffiabossar.

Den avslutande berättelsen har mest Julkänsla, börjar med att Punisher har ett snack med en varuhustomte med kriminellt förflutet och slutat med att Punishers själv klär ut sig till självaste Jultomten när en maffioso tänker ställa till Julstämning på sitt gamla barnhem. Specialutgåvans krystade final är Punisher körandes tomtesläde för dem avslutande biljakten. Ok men tveksamt om jag vill fira flera jular med The Punisher, då föredrar jag Stålmannens mysiga Julalbum från 1987.Betyg: 2 av 5

Strip Club Royale- LEGO PLAYSET

2011-06-08T20:22:00.006+02:00

(Klicka på bilden för förstoring)

Min utlovade fortsättning på alternativa "Lego Playsets", den här gången fanns ingen bildförebild däremot är den baserade på verkliga händelser. Eller åtminstone påstådda händelser i historisk tid som blivit aktuella på nytt. Vilken soppa...

James Arness har ridit iväg mot solnedgången...

2011-06-04T19:33:00.004+02:00

Det är alltid trist när gamla barndomshjältar försvinner, det är en påminnelse om att vi själva och inte minst våra äldre närstående inte lever för evigt. I dag kom beskedet om James Arness död ; känd i USA för sin evighetsroll som Sheriffen Matt Dillon i "Gunsmoke" mellan 1955-75, men även gamla 50talsskräckisar som kultklassikern "Them!"där Arness bekämpar atommuterade myror!

Här i Sverige är han för evigt förknippad för Zeb Macahan i TV-serien med den svenska titeln "Familjen Macahan" (How the west was won). Vet inte hur många gånger 70-talsserien repriserats på SVT och dess kommersiella efterföljare, men på något sätt lyckades familjen Macahans vedermödor fånga de svenska tittarna. I dagens diversifierade medialandskap får inte repriseringen i TV4-Guld några större tittarskaror, men under 70 & 80-talen samlades hela familjer framför Teven. Det förekom t.o.m att grannskapets barn lekte familjen Macahan, om jag minns rätt ville flickorna helst vara snygga Laura medan pojkarna ville vara tuffe Luke eller ännu hellre Zeb. Ingen, absolut ingen ville vara töntiga Josh Macahan, kanske TV-historiens mest otacksamma roll. Min minnesbild av serien är att de flesta karaktärer kunde ta vara på sig själva, hantera ett gevär om det skulle behövas, och inte minst ge bovar på nöten. Nu syftar jag inte på duon Luke & Zeb Machan utan Machan-klanens kvinnor, den stora undantaget var Josh Macahan. Han fick aldrig följa med brodern och farbrodern på äventyr, och om det vankades action på hemmaplan så var det ranchens kvinnor som löste det.

Familjen Macahans två färgstarkaste karaktärer är tveklöst äldste brodern Luke Macahan (Bruce Boxleitner) och tuffe farbror Zebulon "Zeb" Macahan. Lukes ständiga flykt från rättvisan tillsammans med Zebs arbete som pälsjägare och spejare för armén gav ett brett spektrum för att skildra westernmytens mer eller mindre kända delar. Till skillnad från tidigare western t ex "Bröderna Cartwrigt" väjde inte Macahan för att skildra mindre smickrade delar av den amerikanska historien. T ex religiös förföljelse av mormoner, meningslös nöjesslakt på bisonoxar, svält, korrupta lagmän och även den usla behandling av Amerikas urinnevånare; Indianerna. Inte sällan var det haltande Zeb Macahan som stod för upp för indianernas rätt, trotts att han gjorde sig till fiende med amerikanska armén. Den typ av karaktär ser man sällan i dagens film & TV-värld, närmast kommer Clint Eastwoods buttre men rättrådiga gamling i Gran Torino. Både Clintan och Arness gestaltar gamla rättrådiga män, som tar sig an den yngre generationen (familj som inte är deras) och ger dem vägledning (och skydd) i livet.

Dessa detaljer var kanske inget man reflekterade över som nioåring, (troligen mer Zebs överdimensionerade kniv, under 80talet var av någon anledning överlevnadsmän (Rambo, Crocodile Dundee) med långa knivar inne) men efter åratals av repriseringar inser man att mannen i den fransiga skinndräkten hade hög moral. Den berömda hältan var inte någon gimmick för karaktären, utan det var en gammal krigsskada från andra världskriget. Däremot luktade knappast skinndräkten så bra, i en radiointervju berättade regissören Gunnar Hellström att James Arness vägrade låta tvätta dräkten. Arness var rädd att det skulle kunna förstöra illusionen för tittarna om dräktens skiljde sig åt mellan avsnitten. Inte så många av dagens bortklemade skådespelargeneration som skulle göra det idag.

R.I.P

1923 -2011

JAMES ARNESS

Gubbar på Östermalm - Säsong 2

2011-05-31T13:29:00.011+02:00

Så här års kommer beskeden vilka TV-serier som får förnyat förtroende, och vilka som tvingas lägga ned. Jag kan från en säker källa bekräfta att det blir än ny säsong av den fiktiva dokusåpan "Gubbar på Östermalm". Tyvärr så kommer inte oerhört populära Anders Lettström medverka i den andre säsongen, enligt obekräftade rykten beror det på bråk med seriens producent och medverkande Carl XVI Gustaf. Vem som ska ersätta Lettström är ännu så länge höljt i dunkel, ett namn som nämnt som en tänkbar kandidat är mannen som skymtar förbi här 00:14. i en scen från föregående säsong.

(Minnesgoda läsare känner kanske igen bilden från det här inlägget, som läget är i den kungliga cirkusen med nya attraktioner varje dag så hinner man inte med publicering. Hade arbetat på en uppdaterad bild med Lettström på bilden, men som läget är nu är den väldigt inaktuell. Löste det hela med att placera den nya bilden i det gamla inlägget och vice versa. Man kan säga att Lettström blev på Stalinistiskt manér bortretuscherad.)

Berts Karlssons osköna Talangreplik - Tito 2.0

2011-05-27T21:51:00.009+02:00

I semifinalen av Talang 2011 blev Bert Karlsson lyrisk, han hade precis hört Steve Thoressons version av Operaklassikern "Till havs". Absolut inget fel med detta, Steve har både röst och kropp som en ny Pavarotti. Tyvärr använde inte Bert av vare sig Pavarotti eller de andra Tre tenorerna när han skulle förutspå Steve Thoressons framtid...

Glenn Hysén - Raw comedy

2011-05-27T17:19:00.004+02:00

I "Mästarnas Mästare "har många genom åren överraskat med sin styrka, koordination osv. Ingen kan väl missat att den gamle alpinhjälten Ingmar Stenmark är i sitt livs form trotts sina 55 år. Någon som inte är i lika bra form, talar först och tänker sedan är Anders Limpar. Däremot är gamle limpan väldigt underhållande i TV, vilket kanske inte alltid gamle Ingmar är. Ett exempel på detta är den här skrönan från Limpars provspel i Liverpool, mot jamaicanen John Barnes. Kanske skarvar Hysén en aning, men inte omöjligt att det stämmer. Bör kanske varna känsliga läsare att historien är en aning rasistisk, dock tar den en vändning på slutet. Man skrattar med Barnes och dumstruten hamnar som vanligt hos Limpar. Förövrigt kan man undra varför inte Hysén hoppade på ståupptåget under sin tid som arbetslös, till skillnad från Stenmark skulle han fixa en "Ståupputmaning" om det mot förmodan blir en delgren i Mästarnas Mästare. Däremot borde verkligen Hysén uppdatera sitt material, referenser till bikarakaktärer i den ursprungliga Dallas-serien är inte så 2011. Det är knappt kidsen vet vem JR Ewing & Cliff Barnes är, än mindre hans farsa Digger...

In your face Batra! (Gammalt skryt luktar illa)

2011-05-24T13:52:00.004+02:00

Inte så imponerande när man detaljstuderar siffrorna, men likväl såg det ut så här på bloggtoplist någon gång februari 2010. Att Batras blogg redan då var avsomnad och mest var ett svepskäl att marknadsföra turnéplanen kan eventuellt ha inverkat, men likväl jag slog David Batra och det var värd en skärmdump då och ett intetsägande blogginläg idag.

Recension: Legion - Paul Bettanys återkomst som våldsam kristen.

2011-05-23T22:48:00.001+02:00

I helgen gick jorden återigen inte under, och om man vill vara lustig så satte gud Camping på plats. Lördagens filmval hade av en slump vissa vaga kopplingar till ovannämnda. Skräck är som tidigare nämnt inte riktigt min genre, men ibland får man göra ett undantag. Råkade höra Hans Wiklund prata om filmen i radio, en förbannad gud och änglar med automatvapen lät alldeles för kitchigt för att inte låta bli att hyra.

Handlingen kan beskrivas som en blandning av kristen undergångsmystik, zombiefilm samt en rejäl dos Terminator. Filmen börjar med att den vingklippta ärkeängeln Mikael (Paul Bettany) på Terminator-manér trillar ner på jorden. Gud har tröttnat på mänskligheten och har tryckt på den apokalyps-knapp (som pastor Camping så hett eftertraktar), men Mikael ser fortfarande hopp i mänskligheten. Framförallt i ett ofött människobarn som enligt profetian ska rädda mänskligheten (Nej inte John Connor men nära), samma barn som gud vill förinta. Mikael packar en polisbil full med vapen och beger sig mot avlägsen vägkrog.

Här finns inte bara den ensamma mamman och hennes "Josef-liknande" pojkvän, utan gäng individer som på ett ödesmättat sätt dragits till vägkrogen. När telefonlinjerna och TV-sändningen tystnar börjar det hända underliga saker, en rullatortant blir besatt och försöker döda den gravida mamman. Det blev ganska splattrigt när kroggästerna försöker expediera tanten, redan det var en varningsklocka hur filmen skulle arta sig. Därefter anländer Paul Bettanys Terminator-ängel och filmen blir en slags religiös splattervariant av den gamla filmtypen "oräkneliga indianer belägrar ett fort i öknen". Inte direkt min typ av film, men ett nyskapande grepp med att låta gud och änglar få skurkrollen.

TRAILER

Betyg: 2 av 5

Bilderna från kungagängets sexfest?!

2011-05-20T19:36:00.017+02:00

Bloggen har fått vila i några dagar, bl a har jag passat på att läsa böcker som legat vilade för länge. Jag är allt mer road av läsa biografier om berömda personer; oavsett om det är rockstjärnor, politiker eller diktatorer framkommer alltid intressanta sidorspår (kurisosa) i deras liv. Ibland helt galna ding ding värld-idéer, men allt som oftast rör det sig om vin, kvinnor och sång. Den bok som jag läst är ökända: Carl XVI Gustaf - Den ofrivillige monarken. En ganska intressant bok, men innehåller oväntat nog ej så mycket snaskiga detaljer jämfört med kvällspressens intervjuer etc. Det som finns räcker däremot gott nog, finns ett och annat som förtjänar ett blogginlägg, dock har jag kanske ett annat fokus än kvällstidningarna.

I stark konkurrens med Bamsegate har media i veckan fokuserat på den andre akten kring kungaboken. Kungens vänner försöker köpa loss gamla festbilder som är i ägo av figurer kopplade till undre världen. Den f.d boxaren och nattklubsägaren Mille M arcovic hävdar att han har bilder där den s.k gubbtolvan avnjuter en s.k liveshow på hans klubb. TV4 ägnade större delen av nyheterna åt detta, där Mille visar upp sladdriga färgkopior av bilderna.

TV4 vågar inte visa upp bilderna, däremot antyds ganska tydligt i reportage och studiodiskussion att det är kungen med entourage (dock inte om de är äkta eller ej). Bilderna var allt att döma utskrivna A4-sidor, därför aningen sladdriga. Jag tyckte också man kunde skönja delar av en bild för ett kort ögonblick, men det gick alldeles för snabbt för att se några detaljer. Hittade idag denna skärmdump från TV4play postad på flashback, alltså det stora originalet till bilden ovan. Rättvänd uppförstorad, och i annan kontrast ser det ut så här. Går knappast identifiera någon av de tre (4?) personer som syns på bilden. Däremot något mer tydligt vad "kaffeflickorna" sysslar med... (Klicka för förstoring)

Vilket osökt får mig att tänka på den här klassikern, jag är djupt förvånad att inte någon passat på att göra en nyinspelning på den här låten. Mer aktuell idag än på 70talet.

En slagfärdig tavla

2011-05-15T20:59:00.005+02:00

Gamla vitsar blir som nya - XXI

En mycket förmögen man i USA bestämde sig en dag för att släktforska, och fick reda på att han var släkt med General Custer i rakt nedstigande led. Eftersom Custer var en riktig "American Hero" så bestämde han sig för att hedra sin döde släkting. Han beställde helt enkelt en målning av generalen av en av landets främsta konstnärer. Riktmärken var att den skulle vara realistisk och tidsenlig. Konstnären själv var väldigt intresserad av historia och väl påläst, och efter ett år så var det dags för avtäckningen. En hel massa folk hade samlats i galleriet där den skulle hänga. Det som slog folk var att den var så förbannat stor, 6 meter hög och 15 meter bred. Den rike mannen var i alla fall nöjd - ju större desto bättre. Men när konstnären drog bort skynket så satte han cigarren i halsen. Längst upp i mitten svävade en gigantisk kossa med gloria, och under den så fanns det tusentals indianer som hade gruppsex. Och mitt i alltihop stod general Custer och såg väldigt chockad ut. Den förmögne mannen glodde ilsket på konstnären och frågade argt vad detta skulle betyda.

"Jo", sa konstnären, "detta är min bild av hans sista slag". Hans sista ord lär nämligen varit:

"Holy cow! Where did those fucking Indians come from?"

Jan Schermans syn på dokusåpor -En hissnande jämförelse 1998 och 2010

2011-05-08T11:20:00.025+02:00

I år gjorde gamla skräp-TV-klassikern Big Brother comeback i rutan, men inte i Kanal 5 utan i präktiga & korrekta TV4-gruppens TV11 (fd TV400). Av nyfikenhet och nostalgi tittade jag på de första avsnitten, insåg att jag inte (längre) var målgruppen. Däremot har jag inte missat att BB i vanlig ordning producerat ett antal skandaler utöver traditionsenlig sex & fylla. Några av årets mest kvällstidningskompatibla händelserna var bland annat.

"Gurkans dödshot av transexuella deltagare" och "Rodneys Heilande"

Eftersom jag inte följer programmet har jag snabbt scrollat/bläddrat förbi dessa nyheter. Däremot tycker jag det är ironiskt att just TV4 och VD Jan Scherman sänder ut den här skiten. När dokusåpan kom i slutet på 90-talet var Scherman en av dess största kritiker. Finns åtskilliga intervjuer och moralpaniska uttalanden från Scherman om dokusåpor, tyvärr har jag inte kvar den Café-tidning där han svor på att program av typen Baren och Big Brother aldrig skulle visas i TV4 Lyckligtvis har jag kvar den här Slitz där Scherman är lika kritisk.
Finns annat intressant i intervjun, bland annat Schermans idé för ett kulturprogram där man skulle prata Fantomen och Agent X9! Men nu handlade detta inlägg och dokusåpor, och så här svarade Scherman på påståendet att han är en av få kvarvarande kritiker sedan Expedition Robinson blivit en succé.

"Ja, och i motsats till många andra har jag inte ändrat uppfattning. Det finns någonting obehagligt med ett TV-program vars innersta drivkraft är att människor slås ut på grund av sina egenskaper, och utesluts ur gänget för att de inte duger. Jag tycker inte om TV när det blir för påträngande eller förnedrande. " - Jan Scherman (Slitz juni 98)

Jag tycker bilderna och det inringade citatet talar för sig själv, något hände uppenbarligen mellan 1998 och 2011 som fick Janne Scherman att byta uppfattning.

Usama ny kulturminiser i Republiken Jämtland?!

2011-05-06T19:15:00.012+02:00

*SATIR*

Enligt rykten på nyhetssajten "Inkontinensleaks" har Usama bin Ladin siktats i "Republiken Jämtland". Inkontinensleaks utgivare "Julius Rövånger" menar att Bin Ladin länge haft ett samarbete med JRA (Jämtländska Republikanska Armén). Så sent som 1971 befann sig Usama i Falun bara 100 mil från den jämtländska gränsen! Den blivande separatistledaren Ewert Ljusberg turnerade flitigt under samma år, han uppträdde bland annat i Dalarna!Till Inkontinensläckans utsände förnekar Republiken Jämtlands president Ewert Ljusberg något som helst militärt samarbete. Däremot var inte Ljusberg främmande för tanken med superskuren Usama som kulturminister i Republiken Jämtland. Ljusberg ser inget kontroversiellt i en eventuell jämtländsk ministerportfölj eftersom - "Usama har ju Jämt skägg"

*SATIR*
(Eventuella likheter med verkliga personer, händelser, åtal etc etc etc...osv är en ren tillfällighet)

Scream 4

2011-05-04T20:52:00.004+02:00

Skräckfilmer har aldrig varit min grej, undantaget några av gengrens klassiker samt Wess Cravens Scream-filmer från 90-talet. Screams blandning av humor, skräck och blodig variant av Scooby Doos mysterier blev snabbt ett kultfenomen. Många av blivande/dåvarande stjärnor har skymtat förbi i serien som mördare, offer mm t ex Liev Schreiber, Drew Barrymore, Sarah Michelle Gellar, Carrie Fisher, Lance Henrikson mfl. Främst är filmerna förknippade med Neve Cambell (Ensamma Hemma) som mördaren "Ghostfaces" eviga måltavla, Courteney Cox som den vidriga reportern Gale Weathers (långt ifrån präktiga Vänner-Monica) och slutligen David Arquette med den otacksamma töntrollen som sheriff Dewey som tillslut gifte sig med Weathers precis som han gjorde med Courteney Cox.

Handlingen i filmerna är centrerade kring den fiktiva orten Woodsboro , där en psykopatisk seriemördare har en benägenhet att slå till mot stadens ungdomar. Mördare "Ghostface" må gå klädd i en spökmask som är förvillande lik Edvard Munchs "skriet" men det är alltid en en vanlig man kvinna bakom masken, och skälen till morden har varierande skäl i allt från föräldrauppror till mediakritik. Screamfilmerna slog igenom samtidigt som mobiltelefon blev var mans egendom och dokusåpan blev ett vanligt fenomen för att bli känd. Bägge figurerar flitigt i filmerna. Så även i den enligt mig omotiverade fjärde delen.

15 år ha gått sedan de ursprungliga morden (filmen), Sydney Prescott återvänder hem för att lansera sin självbiografi. Samtidigt tänker stadens ungdom uppmärksamma det makabra jubileet genom Stabatonfesten där man ser på samtliga "Stabfilmer" dvs Screamvärldens motsvarighet till Scream. I de ursprungliga filmerna var det Stabfilmern mest ett komiskt inslag, i Scream 4 har dom tagit alldeles för stor plats och metahumorn funkar i varje fall inte på mig. Handlingen är inte så mycket att orda om, är en illa dold remake av originalet, dock med kanske något mer svart mediakritik där 90talets mobiltelefoner kompletterats med twitter, Facebook, mobilappar och videobloggar. Tanken är att detta ska bli början på en ny trilogi, jag är tveksam med tanke på hur färglösa de nya generationen Hayden Panettiere (Heroes) och Rory McCulkin (Ensam Hemma-Kevins lillebror) är jämfört med "gamlingarna" Cox, Cambell & Arquette. Jag är ärligt talat mer rädd för FAS3 än för trötta men blodiga SCREAM4..

Betyg: 2 av 5

Thank you Mr President!

2011-05-02T12:04:00.005+02:00

Jag har likt många tyckt Obama inte levt upp till hypen, men med dagens 24-liknande pressmeddelande går han till historien som den president som verkligen vann kriget mot terrorn. Inte W...

(Eventuella cynismer att Usama egentligen lever, att kriget går vidare struntar jag i idag)

Om Alex Schulman höll 1:a maj-tal

2011-05-01T17:26:00.007+02:00

Så på första maj; arbetarrörelsens högtidsdag kan det vara passande att uppmärksamma det senaste kändistillskottet i partiet; Alex Schulman. Vet inte om mediameistern fick något förtroende som första maj-talare, men om han fick det kanske det lät så här?

Eller kanske hade Alex en klassisk klasskampsretorik som i detta tal, inte riktigt säker på att min morfar tillika bruksarbetare och sosse hade accepterat Stureplans-Alex i partit om han levt idag. Vet inte vad Juholt tycker om Schulman men inte svårt att räkna ut vad hans företrädare tyckt om skrockande om U-landsproblem.

De bästa kasinorelaterade filmerna

2011-04-29T11:31:00.000+02:00

I filmer återkommer samma teman ofta hela tiden, maffia, det hårda livet i förorten, bröllop och resor är alla återkommande teman i filmer, och det gäller även för kasinon och andra spelhålor. I filmer tycks huvudpersoner spela och gå på kasino stup i kvarten, kanske för att de lever mer spännande liv än vi andra, eller så är det helt enkelt en kulturell grej, att det är vanligare med kasinon i USA, där de flesta filmer utspelar sig, än här i Sverige.

Hur som helst, här kommer en lista på bra kasinofilmerna (utan inbördes ordning).

Casino; filmen från 1995 vars titel klart och tydligt berättar vad filmen handlar om. Med Robert DeNiro, Joe Pesci och Sharon Stone.
Ocean’s 11; den stjärnspäckade filmen från 2001 med storheter som George Clooney, Brad Pitt, Andy Garcia och Julia Roberts.

En lite mer udda film i sammanhanget, som visar en helt annan bild av kasinolivet än de flesta andra kasinofilmerna, som mest visar glitter, glamour och spelautomater med stora vinster, är Croupier, som beskriver hur det är att jobba som just croupier i London. Med Clive Owen, från 1998.

Flera av Bond-filmerna utspelar sig förstås på kasinon, en av dem som kretsar mest kring kasinon i sig är dock Casino Royale från 2006, med Daniel Craig, John Cleese, Mads Mikkelsen och Judi Dench.

The Hangover, eller Baksmällan som den heter på svenska, handlar förvisso inte bara om kasinon, utan mest om Vegas, men en del kasinon förekommer förstås också i filmen. Från 2009, med Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis och Heather Graham.

Rounders; filmen från 1998 där Matt Damon spelar ett pokerproffs som åker runt och spelar poker på olika kasinon är också sevärd.

Strongt av Patrik Sjöberg

2011-04-28T14:54:00.005+02:00

Att kommentera Sjöbergs självbiografi är troligen dagens vanligaste blogginlägg, och här kommer ännu ett. Det är för jävligt att det finns sådana sjuka tränare, det drar ner idrottsrörelsens riktiga eldsjälar i smutsen. All heder till Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro som vågar gå ut och berätta. Gissar att Stefan Holm idag varit extra tacksam över Pappa Jonnys ständiga filmade och närvaro under idrottskarriären.

I övrigt I.. kan man fråga sig vad som kommer hända med alla hyllningsartiklar om tränaren Viljo Nousiainen som finns på DN, SVD, Aftobladet etc.? T ex den här från elitlandslag.se. Allting i artikeln väcker obehagliga associationer.

"Viljo hade 25-30 aktiva, men han har alltid haft 25-30 aktiva! I trettio års tid har olika idrottskillar och tjejer kommit och gått. Hur många kan dom vara? Säkert 500 stycken och alla har de fått en liten bit av hans själ."

I övrigt II.. verkar boken innehålla betydlig mer skandaler än ovannämnda, gissar att detta kan bli idrottsvärldens svar på "Den ofrivillige monarken" om man ser på reklamfilmen. Eftersom jag är road av biografier ska jag försöka läsa den om tillfälle ges.

Al Bundy & Costanza till Libyen?!

2011-04-22T18:47:00.004+02:00

*OBS Plagiat*

Nej självklart är det inte George Costanza och Al Bundy som ska in i kriget, men de var de första jag tänka på när jag läste rubriken. Det handlar så klart om obemannade stridsflyg, men drönare kan betyda så mycket mer. Den intresserade kan läsa mer på bloggen The Drones Dlub, själv tycker jag dessa TV-giganter är riktiga drönare. Helt otänkbart är det inte att de hade kunnat träffa på Khadaffi om serierna funnits kvar idag, George var t ex anställd av Fidel Castro under ett avsnitt. En annan figurs Libyenagerande som det vore intressant att se är JR Ewing . Under 80talet samarbetade han med den här tveksamma figuren för att manipulera oljepriset i mellanöstern. Exakt hur det skulle gå till minns jag inte, var bara barn då och detta var då det närmaste Rambo som SVT visade. Men vem vet kanske har JR fler mellanösternäventyr på lut i den kommande Dallas-serien.

Kongressmobbing LEGO Playset!

2011-04-20T20:47:00.003+02:00

Upptäckte det trevliga gratisprogrammet Mini mizer där man online kan designa sina egna Legogubbar. Programmet är inte sanktionerat av Lego, som troligen hade censurerat tillbehören cigarreter, alkohol, underkläder (!!) mm. Eftersom jag tyckte "gubbdesignen" var det roligaste momentet i spelet The Sims, fastnade jag i att förvandla kända namn till Legogubbar t ex Charlie Sheen, Khadaffi mfl. Krävdes bara lite småputs i Photoshop för att få till en bakgrund. Montaget ovan är en parodi på den här klassikern

Har någonsin förnedring illustrerats mer tydligt än detta? Bilden är så perfekt arrangerad att man skulle tro att den var riggad. Fattas bara den avsatte drottningen gråtandes till vänster och en fet hånleende kungamakare vid kortänden av scenen så har man en modern variant av 1800-talets historiemåleri. Även om jag mfl skrattat åt Östros tycker jag han förtjänar mer än en simpel ros. Det där är inte rätt-visa Juholt, alla ska få lika mycket i godispåsen på skolavslutningen, även tönten som förlorade Elevrådsvalet.

Jag kan nästan lova att det blir fler alternativa Lego Playsets; har redan gjort prototyperna till Julian Assange, Khadaffi, Charlie Sheen mfl. Gäller bara att komma på en passande idé.

Att dela ett äpple

2011-04-19T20:18:00.004+02:00

För några dagar sedan upptäckte jag att Mattias på Nonsensakuten förärat mig med ett digitalt äpple. Vill man vara cynisk så är det en form av kedjebrev, men varför vara tråkig?! Tanken är att uppmärksamma bloggar man tycker om, och inte vill jag vara den som bryter kedjan. Så vad vilken blogg ska jag förära ett äpple?! Tänkte först uppmärksamma Kalle Linds En man med ett skägg, det var den som fick mig att upptäcka att bloggar kan vara så mycket mer än veckans outfit och delvis inspirerade mig till att börja blogga. Däremot tveksamt om Kalle läser min blogg regelbundet (även om jag har fått några besök),

Jag ger istället mitt äpple till en av mina flitigaste besökare; Bengt Bernström. En mycket läsvärd blogg som blandar högt och lågt, inte minst när det gäller politisk satir (ett intresse som Bengt och jag delar). Dessutom har Bengts bidragit att öka kontakterna mellan olika bloggare från vitt skilda ämnen och utgångspunkter. Det ska du ha credd för!

Dance Off : Julian Assange vs Johan Rheborg

2011-04-18T21:01:00.005+02:00

Enligt många tyckare (så även jag) är Killinggängets bästa verk fejdokumtären Torsk på Tallinn från 1999. En av de kärlekssökande männen är den överårige studenten Magnus (Johan Rheborg). En ganska osympatisk karaktär, men som bidrar till mycket humor i den annars ganska svarta filmen. I en klassisk scen tokdansar Magnus på fyllan.

Tolv år senare har scenen återskapats på Island, av ingen mindre än Julian Assange! Han har väl all rätt att släppa loss, men kan man verkligen med samma värdigheten stå i kostym och vattenkammat hår på presskonferensen och leka världssamvete om man beter sig som en duracellkanin på dansgolvet?! Dessutom kan man fråga sig vad Assange syfte är på dansgolvet?! Är det öppenhet på nätet eller öppenhet i hans gylf?

Boardwalk Empire - HBOs senaste storsatsning

2011-04-15T16:49:00.002+02:00

Det amerikanska Kabel-TV-nätverket HBO har ofta kritiserats för att dess serier tar upp känsliga ämnen; t ex öppenhet för sex (Sex & The City), skildrat maffian som sympatiska och bitvis harmlösa figurer i behov av terapi (Sopranos), vågat skildra göra en TV-serie som utgår från terroristernas synvinkel (Sleeper Cell och även visat upp mormoner och polygami på bästa sändningstid i TV-serien Big Love. Och nu är det dags igen! HBOs nya tv-serie Boardwalk Empire handlar nämligen om Enoch "Nucky" Johnson, som länge styrde Atlantic City i USA, och legaliserade casinon samt sålde alkohol under förbudstidens 1920-30-tal. Här i Sverige är Johnson ganska okänd i jämförelse med samtida maffiosos som Al Capone och Bugsy Malone, men han var en minst lika brutal gangster och samverkade med många av den tidens kriminella kändisar. I serien har dock Enoch "Nucky" Johnson döpts om till Enoch "Nucky" Thompson, och han spelas av Steve Buscemi, som även var med i Sopranos, vilket gjort att framför allt många Sopranos-fans hade stora förväntningar på serien. Alla dessa förväntningar infrias i Pilot-avsnittet, som regisserades av Martin Scorcese och var det dyraste avsnittet som någonsin producerats för en TV-serie. Över 20 miljoner $ kostade det att via datoranimation och vanlig rekvisita återskapa ett autentiskt Altantic City som det såg upp på 1920- och 1930-talet. Boardwalk Empire har beskrivits som en blandning av Sopranos och Mad Men, och det är faktiskt en beskrivning som passar ganska bra. Den påminner även om Brian De Palmas klassiker De omutbara, bägge visar olika stadier från Al Capones karriär och hur korruptionen hindrar de federala myndigheterna från att utöva lagen.

Gillar du historiska serier eller maffia-relaterade serier är Boardwalk Empire verkligen en sevärd serie, som förklarar varför Atlantic City ser ut som det gör idag, samt varför amerikanska casinon skiljer sig så mycket från europeiska casinon. Tilläggas bör dock att serien är lite svår att komma in i, det tar ett tag innan man förstår vilka alla karaktärer är samt lär sig uppskatta dem. Men ger man det några avsnitt börjar man uppskatta alla ansträngningar och den stora budget som lagts på serien.